Nyårsafton och eftermiddagssentimentaliteten. Läser människors personliga små tankar om året som gått eller året som ska komma. Eller både och. Blir trött, glad, berörd och upprörd. Som vanligt. Tänker på mitt år. Var det bra? Var det dåligt? Eller var det bara?
Några saker tar jag med mig in i framtiden:
Det var tråkigt att min syn blev dålig och att det gick så snabbt. Efter att jag fått ett virus, eller om det var en bacill (läkarna förstod nog aldrig riktigt), på horhinnan i mars gick jag i flera månader med stora synproblem på vänster öga. Ljusskygghet och suddighet. Det blir så när hornhinnan är svullen och full med små mikroskopiska sår. Samtidigt så tappade jag synskärpan på kort håll och fick börja med läsglasögon. Allt har planat ut nu, men det som påverkats mest negativt är mitt fotograferande. Jag kan inte använda mitt favoritverktyg på samma sätt längre. Det är synd, eftersom bilden är mitt främsta sätt att uttrycka mig. Därför blir det mer och mer text istället.
Men, nog med tragedi. Det bästa handlade ju om annat.
Jag har lyckats bryta ett 43 år långt missbruk av natur och djur. Sedan åtta månader är jag vegetarian och det känns toppen på alla sätt. Jag bidrar inte längre till att djur behandlas illa och mördas, bara för att jag kan. Istället äter jag annat. För att jag kan. Snart tar jag kanske ett steg till och slutar med mjölk och ägg också. Anledningen är enkel, jag anser att alla levande varelser har rätt till sin existens utan att någon annan begränsar den. Jag har inte rätt att äta någon annan. Eller tvinga någon annan att göra mat till mig med sin kropp. Det är mitt högst egoistiska moralfilosofiska beslut och jag mår mycket bättre med att leva så. En av många tunga skam-grejer har lämnat mina axlar.
Jag har börjat odla min egen mat. Vårens och vinterns odlingsdebut slutade i succé och jag känner redan suget efter att börja förkultivera de plantor som ska ta plats i växthus och pallkragar 2015. Tomat, paprika, potatis, lök, bönor, chili, morot och säkert något mer. Härligt. Dessutom kommer det gotländska Alskogsrabarbern jag fick av Pia ta sig i år. Så söta saker blir det också. Gott.
Jag motade min flygrädsla och tog ett stort kliv över Atlanten. Tillsammans med de jag älskar mest levde jag i New York en vecka och det var helt fantastiskt. Vi var för första gången på en plats där alla trivdes. Världens bästa stad är ingens stad, den är allas. Vi åker tillbaka så snart vi kan. Det är vackert och energigivande att vara på en plats där alla är konstiga och normala. Och ingen kräver att du ska vara någon annan än dig själv.
Tillsammans med mina bröder har jag uppvaktat både mamma och pappa som fyllt jämnt i år. Så nästa år tar vi med oss dessa sjuttioåringar på varsin resa. En weekend i Berlin med pappa, och en i Amsterdam med mamma. Jag älskar de här dygnen, då kommer jag så nära min barndoms familj som det är möjligt, men nu med ett annat slags umgänge. Det är skönt att ta de dagarna och stärka banden som töjdes till bristningsgränsen så många år.
Efter en chatt med Fredrik Stengarn startades podden ”Vi borde prata mer om…” där han och jag samtalar med kloka människor som saker vi borde prata mer om. En mycket härligt grej som inte hade hänt om vi funderat så mycket. Vi bara körde. Vi har hittills spelat in 2,5 avsnitt. Hoppas hinna med ett tiotal under året som kommer. Samtal och dialog är själva livsbränslet. Och viktigt i tider när människor som försöker odla intolerans och hat jobbar hårt.
Mitt företag har fortsatt att utvecklas fint. Jag har haft förmånen att få jobba i långa och stora uppdrag. Känner mig tacksam för alla nya relationer och förtroenden det har skapat. Nästa år kommer jag dock att vara företagare på sparlåga. Jag kommer att fortsätta mitt arbete i Huddinge, men i mindre omfattning. Kanske kommer jag ha någon enstaka möjlighet att göra mindre uppdrag utöver det. Men den stora förändringen 2015 sker i mitt arbetsliv.
Jag börjar nu arbeta som politisk sekreterare för Miljöpartiet i Örebro. Efter att ha jobbat åt politiken i tjugo år ska jag nu äntligen jobba med den. Eller i den. Det kommer bli nytt, lärorikt och fantastiskt. I magen känns det fint att använda all kunskap och erfarenhet direkt i själva kärnan nu. Där idéerna skapas och utvecklas, där vi söker förtroendet. Det här uppdraget gör jag som anställd och det kommer att ta upp den mesta av min arbetstid. Ett viktigt jobb. På riktigt.
Sen räknar jag med att året i övrigt kommer att fyllas med härliga människor, goda samtal, ny musik, matlagning, hundpromenader och känslor all over the place. Säkert ett och annat KÄMPA!
Allt är som vanligt ungefär alltså. Om och om igen.