Omtumlande vecka. Det är mycket som kommer tillbaka. Jobbar på bra. Skapar nytta och värde. Det gamla börjar blir klart. Blicken klarnar och hjärtat börjar ta sats.
Då är det fint att slutligt kapitulera för ännu ett bredbent folkhemskritiskt litet epos av Lars Winnerbäck. Som får sammanfatta nuet.
Jag tror att själ och hjärta är på väg tillbaka. Åtminstone på insidan av mina revben. Det är skönt.
”Du kan vara min vän, min värsta fiende min syster eller bror
Jag är mycket närmre än du tror
Transformera, transformera
Det finns något bortom skuggan där du bor
En annan vind, en annan gata
Jag tror att själ och hjärta
Jag tror att själ och hjärta
Jag tror att själ och hjärta
Jag tror att själ och hjärta är på väg tillbaka”