Jag har vaknat på fel sida den här terminsstarten. Något gick fel när ledigheten tog slut. Jag har rivstartat och är redan helt slut. Känner mig osäker, tom på energi och har tappat sugen. På jobbet, hemma och lite överallt. Det är något med det kalla och mörka klimatet i kungariket. Eller med skavsåren inuti mig. Kanske bara en cyklisk vandring och nu har de svarta hålen öppnat sig.
Jag vet inte. Men jag måste få tillbaka sömnen. Hitta nån slags ryggrad i vardagen igen. Om ett par veckor träffar jag min psykolog för första gången på två månader. Innan dess ska jag försöka skala bort allt onödigt som fångar mina tankar.
Men den eviga frågan är, vad är det där onödiga? Och varför? Det verkar som att jag aldrig kommer att förstå det.