Vaknar och ser att solen skiner. Hög klar luft. Blir glad och ser fram emot en lång och skön promenad i skogen med hunden. Det slutar med att jag står på vindsförrådet och letar efter adventsprylar. Ledsen och arg. Söndagar på landet innebär lugn och promenader vid Hjälmaren. Söndagar i stan innebär promenader bland glaskross, spyor och tappade kebaber. Kryddat med massor av måsten. Så nu stressar jag fram en magsur text innan jag betalar räkningar och kastar mig i bilen för att hinna till fotbollsträningen. Efter det ska jag sortera några tankar, papper och prylar för 24 timmars planeringsarbete i Stockholm.
Fortfarande väntar jag på att något ska hända som bryter detta. Psykologen tror inte att något kommer att hända utan att ser till att det händer. Men jag hinner ju inte. Jag är dum i hela huvudet.