Det fanns dagar då jag inte trodde jag skulle ta mig hit. Bästa kvällen på året. För några veckor sedan såg det mörkt ut, men nu har pusselbitarna fallit på plats. Vardagsrummet från helvetet har blivit ett paradis. Brasan är tänd och jag sitter med ett snökylt glas vitt och hör Camilla och barnen prata med mormor på Skype samtidigt som jag läser meddelanden på Facebook som gör mig glad. Utanför ligger snön i drivor och de små detaljerna som höjer julstämningen har blivit fler och fler.
Kvällen före julafton är jag som bäst. Då är jag Barbapappa. Stor, rosa och mjuk. Lugnet har tagit sig in under mitt skinn och sprider sig i varenda en av kroppens celler. Så nu är jag sentimental. Lite lycklig. Julen kan komma nu. Jag är redo.
Jag hoppas alla sköna människor jag känner och tycker om får en riktigt bra jul. De/ni förtjänar det. Men några som behöver det lika mycket är alla osköna människor. De som håller på att skapa ett iskallt rike av landet jag lever i. Jag tror nämligen de måste få en riktigt bra jul med fasansfullt mycket kärlek. Och mer. Och mer.
Människan behöver reclaima mänskligheten. Det är kvällens tanke. Och när jag tänker på alla människor jag önskar God Jul känner jag att det finns en liten gnutta hopp om att det kan gå.
God Jul.