Stopp ett tag. Jag måste bara skriva några rader om min älskling. Idag fyller hon år. Barnen har gjort en tårta och vi har kutat runt på köpcentrum för att inhandla några små ömhetsbevis.
Men, inget av det där känns som att det räcker riktigt.
Själv vill jag fortfarande ta ned både stjärnor och himmel, gå ned på knä och ge till henne. På riktigt. Trots att jag vet att det inte riktigt går. Men, efter arton år tillsammans är det fortfarande just det jag vill. Och därför ville jag berätta det. Varje år har jag lika svårt att hitta något jag vill ge. Eftersom jag vill ge något som på ett eller annat vis berättar om mina känslor. Men inget räcker. Mina känslor är för stora och för starka. Därför är det kanske som tre av mina vänner föreslog bäst att erbjuda:
- Tillit, trygghet och värme
- och något fint
- plus en ledig dag tillsammans
Snart är barnen färdiga med tårtan. Tre av oss som älskar Camilla helt utan förbehåll och krav ska göra vad vi kan för att förgylla just den här dagen en liten stund. Mitt emellan öroninflammationer och influensavaccinationer.
Grattis.
Grattis Camilla!
Ett stort ktam från oss i Sikfors!
Grattis till Camilla!
Hanna och Ella kanske kunde komma hit och hänga igen nån dag?!