För första gången sedan jag blev myndig har jag avstått från att rösta i ett val. Kyrkovalet 2009 blev första gången jag inte utnyttjade min rösträtt. Anledningen? Jag känner just nu att tro och politik inte riktigt marscherar i takt. Att Svenska Kyrkan fortfarande vill vara politiskt styrd känns ganska dumt. För mig står kyrkan för något helt annat än politiken. Något som kunde vara mycket bättre.
Något att tro på. Människan, exempelvis. En liten detalj som politiken glömt bort för länge sen. Därför tycker jag kyrkan ska hitta andra sätt att gå vidare. Men, jag har ingen aning om vilka de sätten kan vara.
En söndag i city
Söndag i Stockholm city. Fjortisar som ser retuscherade ut, mammor och pappor med barnvagnar, söndagsflanerande stockholmare, turister, Hamas-anhängare som skriker slagord mot Israel samtidigt som människor som är kritiska mot regimen i Iran försöker överrösta dem, mängder av poliser, avspärrningar, en latte på Kulturhuset, nya sneakers, septembersol, vägbyggen.
Jag gillart.
Orättvist mot Hanna
Trots att det är lönlöst och slöseri med energi tänker jag skrika lite: HELVETES JÄVLA DIABETESJÄVEL!!!
Hanna älskar sin innebandy och har talang. Spelar i ett underbart lag. Men när blodsockret inte vill låta sig kontrolleras får hon ibland alldeles för svåra förutsättningar för att spela. Det blir tungt och lite yrsligt. Segt eller orkeslöst. Det gör ont att se. Det enda vi kan göra är att försöka få blodsockret att ligga på en bra nivå, vilket blivit allt svårare den sista tiden. Inte minst på morgonen när matcherna ligger.
Det känns orättvist. Mot Hanna. Och det är inte mycket jag göra.