Dagens besök med barnen på diabetesmottagning blev ännu en i raden av energislukare. Kurvorna för deras hba1c (det långa värdet för socker i blodet) pekar åt fel håll. Bägge går uppåt. Ju högre hba1c desto större risk för komplikationer senare i livet. Jag satt och resonerade med läkaren en stund och min analys pekar på att vi tittar för kortsiktigt på de dagliga värdena. Vi hamnar i en spiral av ständiga justeringar som i slutändan tar ut varandra.
Att kontrollera, förstå och justera barnens insulinbehandling kräver stora mängder energi, tålamod och is i magen. Själv har jag inte varit närvarande på ett tag. Därför känner jag mig som en usling just nu. Efter att ha fått ännu stark signal på att mitt (och delvis vårt) sätt att leva inte fungerar utifrån förutsättningarna.