I morse satt fyra ganska dassiga människor i mitt kök och åt frukost. Det virus som bråkat med Ellas näsa och hals i veckan har flyttat in oss andra också. Min skalle bultar, jag är rödflammig och bihålorna känns som ett använt dasspapper. Lämnar Ella (som nästan är helt frisk nu) på dagis för att hinna med ett möte. Åker sen hem för att skriva protokoll från gårdagens möten innan det är dags att plocka upp Ella igen. För varje steg jag tar känner jag hur viruset tar över de delar av kroppen som sitter över axlarna.
Något säger mig att vi kommer fira helgen i stillhet. Med snytpapper inom armlängds avstånd.
5 svar på ”Hej virus!”
Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.
Det tolkar jag som att utflykten till närförorten är inställd. Tråkigt, men krya på er.
Vi ger inte upp förrän vi måste, men just nu ser det mörkt ut. Eller rättare sagt bakteriegrönt.
ok. tänk positivt. Om 40 år innebär din sjukdom döden!
Du har rätt Joe, det känns faktiskt lite lyxigt att vara infekterad år 2009. Det blir hårdare för mina barn när de uppnått min ålder.
Du har rätt Joe, det känns faktiskt lite lyxigt att vara infekterad år 2009. Det blir hårdare för mina barn när de uppnått min ålder.