De senaste veckorna har varit bedrövliga. Humöret har varit lägre än Glocalnet. Flyktcellerna i kroppen började jobba för fullt. ALLT har känts fel, fel, fel. Inget har varit kul, kul, kul. Men idag vände det. Besluten gick äntligen min väg, jag gjorde saker som jag behärskar fullt ut med omedelbar positiv respons. Jag tog en dag då jag arbetade tolv och en halv timme helt egoistiskt då Camilla tog hand om lämning, hämtning och matlagning.
Och som i ett trollslag gick allt min väg. Nu ska jag konservera kraften, lägga mig tid, sova tillräckligt många timmar och vakna med en positiv livssyn för att se möjligheterna igen.
För första gången på länge.
I morgon börjar allvaret igen. Då ska jag börja beta av den långa listan med bilder och andra saker som legat på vänt under veckan. Livet i hundraåttio. Så fasligt mycket lättare när hjärnan fungerar.