Min mun är ett tempel
Efter nästan en timmes omväxlande mild och omild behandling är min mun ett tempel igen. Tandsten nog för att lägga grunden till en lekstuga togs bort med hjälp av en ultraljudsmanick och den där osköna vassa grejen som dras längs med tänderna och framkallar rysningar. Dessutom perforerades mitt tandkött i kontrollsyfte och fick godkänt. Efter avslutad polering och flourapplicering lämnar jag tandhygienisten med en mun som känns som ett tempel igen.
Ska aldrig mer dricka. Eller äta.
Tandtid
Nu ska jag ta mina sneda tänder och välluktande munhåla till tandhygiensten för att ta bort tandsten. Tiden är uppskjuten ett halvår ungefär. Lovar mig själv att inte röka förrän efteråt. Allt för att bespara den hårt arbetande tandtjänstemannen onödigt lidande.
En blick rakt upp i Sverige
Jag läser Flashbacks forum en hel del. Här finns vad jag skulle tro är ett tvärsnitt av Sveriges befolkning. Helt vanliga psykon, rättshaverister, fritidskriminella, hackare, rasister, antifascister, relativister, kommunister, haschhuvuden, horbockar, skvallerälskande extrema idioter – precis som du och jag. Här talar de öppet om allt. Utan hämningar. Det brukar ge en ganska intressant inblick av hur mentaliteten i landet ligger.
Ofta ganska skrämmande. Men jag älskar det. Det är verkligheten upphöjd i tio. Den osminkade galenskapen. Det finns de som avfärdar Flashbacks användare som galningar. Inte jag. Tror det är helt vanliga svennar. Med helt vanliga galenskaper som de vågar står för när de gömmer sig bakom avatarer och nicks.
De senaste dygnen har ett ganska stort antal av dessa diskuterat, spekulerat, skvallrat och privatspanat kring barnamorden i Arboga. Jag har gått igenom hela den tråden, från start till mål och har hur många känslor som helst. Men för att göra det enkelt – det är förbaskat skönt att det är domstolar och inte lynchmobbar som fäller människor för brott i det här landet.
Camino – inspirerande läsning
Har fått mitt första nummer av magasinet Camino. En ytlig snabbläsning får mig att vilja läsa hela med en gång. En skönt balanserad läsning som inte får mig att må dåligt över min överkonsumtion utan snarare peppad att göra något åt den.
No Impact Man
For one year, my wife, my 2-year-old daughter, my dog and I, while living in the middle of New York City, are attempting to live without making any net impact on the environment. In other words, no trash, no carbon emissions, no toxins in the water, no elevators, no subway, no products in packaging, no plastics, no air conditioning, no TV, no toilets…
Har inte läst den här bloggen ännu, men utgår ifrån att det kommer vara spännande läsning. En man i New York som försöker ställa om sin liv under ett år för att inte göra något eko-avtryck. Året har just slutat.
Pac Man
Har gjort en liten skiss på en tatuering jag funderar på. Pac Man sitter på vänster underarms insida nere vid handleden. Punkterna går upp till vecket där underarmen möter överarmen. Klicka för att se: pac.jpg
C.O.P.S.
På väg till jobbet, mellan Västerbroplan och Fridhemsplan kliver en myndig polis ut i vägen och vinkar in mig. Jag får visa körkortet, blåsa i den där konstiga mobiltelefonen som inte har några knappar men piper och kallprata lite om mitt nya skattemärke.
Trevligt. Chansen är en på hundratusen. Känns som en vinst.
Ingen mer mångkamp
Jag slutar också med mångkamp. Från och med nu ska jag bara satsa på längd.
Påskpynt
Ella väljer påskpynt. Snälla, tipsa inte Socialtjänsten.