Men för bövelen, del 2

Ligger i soffan. Jag ringde doktorn på morgonen och sade att Ella inte får i sig det flytande och bad om tabletter. Ett par timmar senare åker vi till Apoteket och hämtar en ask små tabletter. Efter lunch gör vi ett försök. Nu ligger jag här med ångest. Ella ligger och sover. Hon somnade rödgråten och livrädd.
Försöket började bra. Ella tar den lilla tabletten lugnt och fint och stoppar den i munnen. Tar en klunk saft. Åker tabletten ned? Nej. Biter hon på den? Ja. Spottar och fräser hon? Absolut.
Sen är det kört igen. Jag provar och trugar. Mosar och blandar med sylt. Försöker övertala. Börjar hota med den flytande. Inget spelar någon roll. Till slut skickar jag en hyperventilerande och rödgråten Ella i säng. Utan att hon fått i sig någon medicin. Som det känns nu har jag två val:

  • Ta risken med att skada Ellas hörsel genom att skita i mediniceringen
  • Tvinga i henne medicinen med riktigt våld, dvs hålla fast henne och spruta i henne medicinen, hålla igen näsborrarna och munnen och tvinga henne att svälja

Tror det får bli ett tredje val. Som stinker. Jag inser att det här med att finnas till hands för Ella när hon ska ta medicin inte är min grej. Om Camilla går med på det blir det hennes uppgift till Ella är tillräckligt stor för att ta tabletter.
Jag har mina begränsningar.