Jag är lite vemodig ikväll. Sommaren är verkligen över nu. Kanske inte meteorologiskt, men själsligt. Det börjar skymma tidigare. Timmarna för ljus och improvisation kommer förbytas till timmar för planering och rutiner. Vardagen är tillbaka – att älska och hata. Det går inte att göra något åt det. Inget att gräva ned sig för. Men, sommaren har varit så skön och fantastisk att jag redan saknar den. Tiden med barnen i lugn och ro. Resor till och med mina egna föräldrar. Möten med mina bröder. Vi är alla så avspända och sköna under sommaren, innan snaran dras åt igen. Så tack för alla sköna stunder!
Men, jag känner att förändringar är på gång. Hej hej sommar!