John Holm har skrivit en fantastiskt vacker sång om den här tiden på året. ”Den öde stranden” heter den och har spelats in även av Per Gessle och Anna + Idde i fina versioner. Jag lyssnar alltid på den upprepade gånger dagarna innan semestern tar slut. Tycker synd om mig själv och alla andra som lever här uppe i kalla, mörka blindtarmen Skandinavien. Det är ett självömkansplåster som gör hösten lättare att acceptera.
Lyssna själv på Annas och Iddes MySpace-sida.
Så här går texten:
Sommaren dör det är därför jag är ledsen ikväll
Sommaren dör det är därför jag är ledsen ikväll
Jag kämpar vid dess sida, men hösten känns i kvällningen
Öde strand möter vågen när den slår mot land
Öde strand möter vågen när den slår mot land
Kvar finns inga sommarbarn, bara fiskaren med sitt garn
Sommarbarn sommarbarn aktar sina ben
Sommarbarn sommarbarn aktar sina ben
Hon blir rädd nar våg blir kall
Blir då rädd för vågens svall
Mitt kärleksbarn tar med sej sommaren när hon far till stan
Mitt kärleksbarn tar med sej sommaren när hon far till stan
Kvar blir bara ensamhet, ensamhet och enslighet