Idag tog jag några grymma porträtt på mina närmaste kollegor som ska användas till en presentation. Det är lätt att fotografera bra människor. De blir bra på bild också. Sist ut var jag själv som blev förevigad av kollegan Fredrik. Jag har hår igen. Dagen till ära lite snedformat.
Buzz tre: Fördomar om människor
Hans Rosling, professor i internationell hälsa gör en lysande grej på TED. Han visar hur många av oss skapar en felaktig världsbild genom att generalisera och klumpa ihop. Tjugo minuter är långt och Hans engelska är väldigt svensk…. men presentationen väcker tankar. Inte minst genom att sociala förutsättningar är minst lika viktiga som ekonomiska. Men också att det finns massa data som behöver tillgängliggöras.
Torsdag 18:59 och läget är lugnt
OK, har lugnat ned mig tillsammans med resten av själarna i familjen. Dessutom hunnit resonera lugnt i förbannat tillstånd med den människa jag resonerar mest med i hela världen under en kort bilresa. Sen kom jag på en sång som är klok där sångaren sjunger:
Jag är rädd för ett liv som nöts bort bland detaljerna,
att jag ska blanda ihop ansvar med attiraljerna
de nya krav som följer med det man äger och har
Jag har trettioåtta år, pappa till en femåring och trettonåring och vet väldigt väl vad det är som inte funkar men letar fortfarande efter lösningen. Tills jag hittar den försöker jag använda foten-i-kläm-jajamän-prinicipen och tänka positivt.
Det gör det lättare, trots att det inte löser själva problemet.
Torsdag 16:53 och jag hatar mitt liv
I vardagsrummet sitter tonåringen och tittar på något högljutt skit på teven. I sitt rum sitter femåringen och storgråter. Hon har gått i baklås eftersom hon inte hann rita klart en teckning på dagis och tuschpennorna hemma är för dåliga. Hon skriker som en arg bebis. Går inte att trösta. Tonåringen vill stänga in henne eftersom det stör hennes högljudda tevetittande. I köket står disken i drivor och måste tas om hand för att det överhuvudtaget ska kunna lagas nån mat. Utanför huset står två ton pellets som måste bäras in i garaget som måste röjas först om det ska få plats något mer. När som helst ringer hustrun och ska hämtas upp. Samtidigt flyter en död fisk runt i akvariet nånstans.
Jag orkar fan inte. Men tar ett djupt andetag och gör det. Här och nu. Minfullfuckingness.
Drivor av prylar och skit står mellan mig och de jag älskar. Ibland. Jag är trött på att förvalta de där drivorna.