jag pratar med mig själv

Min vän Daniel skickar dagens allra skönaste skratt. Jag tackar och torkar ögonen.

Idag lyssnade jag på en man. Atle Johansen heter han och är en av de där människorna som försörjer sig på att hålla föredrag om egentligen ganska självklara saker. Men de gör det så bra att de får massa pengar för att göra det. Jag har haft förmånen att få höra ganska många av de människorna. Har ofta imponerats av dem. Hur grymma de är på att ta en publik.

Men, den här mannen berörde mig. För första gången hände något på allvar inne i hela stora mig. Under två timmar låste han upp en massa saker som jag inte lyckats frigöra. Jag kan inte berätta utan att skriva minst en bok. Men hans ord och tankar kommer hjälpa mig att få till många av de saker jag frustrerat och ibland huvudlöst försökt få till de senaste tio åren. Inte genom att han hade svaren, utan för att han ställde precis rätt frågor vid precis rätt tid.

Det känns som jag idag har gått igenom hundra timmar terapi. Vad det kommer sluta i har jag ingen aning om. Saker kommer förändras. Jag känner mig ungefär som jag misstänker att en nyfrälst kan göra. Jag ser och förstår saker som legat i vägen. Och tror att jag kan ta mig förbi dem nu.

En skön känsla.

Tio dagar in i min nya kosthållning (LCHF – inga kolhydrater, mycket fett och protein) har jag gått ned två-tre kilo och har en mage som är stabilare på länge. Det väger upp de nackdelar jag upplevt hittills; seg känsla, trötthet och lätt illamående när jag steker fläsk till frukost.

Regina Spektor. Riktigt bra låt. Laughing with.

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one’s laughing at God when they’re starving or freezing or so very poor

No one laughs at God when the doctor calls after some routine tests
No one’s laughing at God when it’s gotten real late and their kid’s not back from that party yet

No one laughs at God when their airplane starts to uncontrollably shake
No one’s laughing at God when they see the one they love hand in hand with someone else and they hope that they’re mistaken
No one laughs at God when the cops knock on their door and they say ”We’ve got some bad news, sir,”
No one’s laughing at God when there’s a famine, fire or flood

But God can be funny
At a cocktail party while listening to a good God-themed joke or
Or when the crazies say he hates us and they get so red in the head you think that they’re about to choke

God can be funny
When told he’ll give you money if you just pray the right way
And when presented like a genie
Who does magic like Houdini
Or grants wishes like Jiminy Cricket and Santa Claus

God can be so hilarious

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one’s laughing at God when they’ve lost all they got and they don’t know what for

No one laughs at God on the day they realize that the last sight they’ll ever see is a pair of hateful eyes
No one’s laughing at God when they’re saying their goodbyes

But God can be funny
At a cocktail party while listening to a good God-themed joke or
Or when the crazies say he hates us and they get so red in the head you think that they’re about to choke

God can be funny
When told he’ll give you money if you just pray the right way
And when presented like a genie
Who does magic like Houdini
Or grants wishes like Jiminy Cricket and Santa Claus

God can be so hilarious

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war

No one’s laughing at God in a hospital
No one’s laughing at God in a war

No one’s laughing at God when they’re starving or freezing or so very poor

No one’s laughing at God
No one’s laughing at God
No one’s laughing at God
We’re all laughing with God

The Age of Stupid Trailer Feb 2009 – SD from Age of Stupid on Vimeo.

OK, jag vet professionellt att alarmistiska budskap inte påverkar människors beteende i någon positiv riktning. Personligen går jag dock igång på den här typen av budskap och har ganska stora förhoppningar på filmen The Age of Stupid. Den känns jättebra mellan lokaltidningsbesvikelser och filmen Idiocracy. Om den är så bra som jag hoppas kommer den vara ett ganska tydligt globalt fingeravtryck för mänskligheten år 2009.

Tyskarna har gått till val idag. Det ser ut som att Angela Merkel och CDU får behålla makten. I Sverige tycker vi gärna och ofta att tyskarna har en mossig syn på jämställdhet. Men… de har åtminstone valt en kvinna till det högsta politiska ämbetet som finns i landet.

Två gånger nu.

Eftersom det är lite födelsedagsfiranden överallt just nu i populärkulturen vill jag utropa ett hurra för en av de bästa rockskivorna någonsin. Det är Whitesnakes ”Slide it in” som fyller tjugofem i år. Toppen på en karriär. Efter den här skivan började raset. Men här är David Coverdale och hans band i sitt livs form. Före pudeltiden. Den här skivan är en av de svängigaste och kåtaste den här generationen rockers snutit ur sig. Och därför förtjänar den att uppmärksammas.

Jag var fjorton när den kom. Och är fortfarande lätt avis på de av mina högstadiekollegor som fick se bandet på Hovet under den efterföljande turnén.

Lyssna på skivan på Spotify.

Idag var det äntligen dags. Hemmapremiär i årets elitserie. Svårast tänkbara motstånd direkt när svenska mästarinnorna Balrog gästade. Huddinge spelade bra, men var aldrig riktigt nära motståndarna som till slut vann med 6-2. Jag tror Huddinge kommer få kämpa hårt i år. Laget har tappat många rutinerade spelare och fyllt på med unga. Förra året gjorde laget en höstsäsong som chockade många och låg på slutspelsplats före sista omgången. I år blir det hårdare. Därför borde fler än de 183 personer som var på matchen idag komma och stötta laget.

Det enda elitlag vi har i Huddinge.

Det var också premiär för Ella, som mest gillade löparbanorna i Storängshallen och jag fick starta hennes löpningar minst tjugofem gånger under tredje perioden.

På Centralbron mellan Gamla Stan och Riddarholmen utbrister Ella: Allt är så vackert här. Vi är på Gotland!

• @kalstrom eller så tyckte de att Vodafone var intressanta eftersom det är världens största mobiloperatör. Fan vet. #

Powered by Twitter Tools.

Ikväll ska jag följa med Camilla på fest. Hennes klinik ska ha kalas och respektive får följa med. Festen hålls i ekobyn Understenshöjden där en av kollegorna på kliniken bor. En spännande plats och ett spännande projekt jag hört mycket om. Så jag googlar lite och hittar denna lilla film. Jag trodde den skulle inspirera, men den slutar bittert.

Och jag kommer plötsligt ihåg varför vi bor i villa. Vårt tidigare radhusboende hade ungefär samma bittra omgivning. De gamla självbyggarna avskydde i princip oss som flyttade in och våra barn. Vi som inte lyft ett finger. Som inte byggt själva. Som var friska. Och hade jobb. Som inte prioriterade låtsasprojekt för att få fortsätta bygga. Som inte tyckte livet gick ut på att hänga över en spade i Fristadsbyxor samtidigt som vi snackade skit om grannarna.

Ja, jag vet att alla inte är så. Men jag kände igen mig i den lilla filmen. Och blev för första gången på mycket länge glad över att jag bor som jag gör.

Det här borde vara gratis när man använder det. Och finansieras via skatten istället.

• @ptrkhmbrg Jag vill läsa mer, länk? #
• @ptrkhmbrg tack. #

Powered by Twitter Tools.

Och idag är det Bruce Springsteens tur att fylla år. 60 år blir mannen idag. Grattis.

Just nu lyssnar jag om och om igen på ny musik från tre allvarliga herrar. Och två allvarliga damer.

Lars Winnerbäck, Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen
LW har tagit fram elgitarren igen. Och jag tror att han lyssnat lite på Editors och Interpool. Lite taggigare låtar, men lika eftertänksamt och svårt i humöret som vanligt. På en slentrianmässigt sätt misstänker jag att svenska recensenter använder Kent som referens till den här skivan. Men LW låter fortfarande mest som sig själv. Väldigt bra låtar den här gången. Också. Men, i mina öron jämnare på en högre nivå.

Mark Knopfler, Get Lucky
Mark Knopfler är alltid omotiverad underskattad av kritikeliten. Get Lucky är en stabilt och skönt svängande samling låtar som gör mig avspänd. Knopflers röst mognar som ett bra vin och hans tillbakablickar är sköna att lyssna på.

Richard Hawley, Truelove’s Gutter
Richard Hawley gör det Weeping Willows gjorde en gång. Sentimentala låtar vuxna män kan vara bittra till i ensamhet. Fantastiskt bra självömkansledmotiv. Som ett brittiskt ballroom fyllt av ensamma och bortvalda.

Ebba Forsberg, Ta min vals
Världens bästa Ebba Forsberg tolkar Leonard Cohen. Det känns som att låtarna blir hennes egna. Till och med Halleluja känns angelägen. Vackert är bara förnamnet när av de bästa rösterna möter en av de bästa låtskrivarna.

Hope Sandoval & The Warm Inventions, Through the Devil Softly
Åtta år har gått sedan senaste skivan. Ännu längre sedan Mazzy Star tynade bort. Så det är inte en dag för tidigt att Hope Sandovals mässande röst får hälla is och kyla i mina öron. Inte så hoppfullt, men oj så fint.

Länkarna går förstås till Spotify. Musikhösten ser bra ut. På allvar.

Leonard Cohen turns 75 today. Here’s a interview from april. Listen to the man. Just listen.

För första gången sedan jag blev myndig har jag avstått från att rösta i ett val. Kyrkovalet 2009 blev första gången jag inte utnyttjade min rösträtt. Anledningen? Jag känner just nu att tro och politik inte riktigt marscherar i takt. Att Svenska Kyrkan fortfarande vill vara politiskt styrd känns ganska dumt. För mig står kyrkan för något helt annat än politiken. Något som kunde vara mycket bättre.

Något att tro på. Människan, exempelvis. En liten detalj som politiken glömt bort för länge sen. Därför tycker jag kyrkan ska hitta andra sätt att gå vidare. Men, jag har ingen aning om vilka de sätten kan vara.

Söndag i Stockholm city. Fjortisar som ser retuscherade ut, mammor och pappor med barnvagnar, söndagsflanerande stockholmare, turister, Hamas-anhängare som skriker slagord mot Israel samtidigt som människor som är kritiska mot regimen i Iran försöker överrösta dem, mängder av poliser, avspärrningar, en latte på Kulturhuset, nya sneakers, septembersol, vägbyggen.

Jag gillart.

Trots att det är lönlöst och slöseri med energi tänker jag skrika lite: HELVETES JÄVLA DIABETESJÄVEL!!!

Hanna älskar sin innebandy och har talang. Spelar i ett underbart lag. Men när blodsockret inte vill låta sig kontrolleras får hon ibland alldeles för svåra förutsättningar för att spela. Det blir tungt och lite yrsligt. Segt eller orkeslöst. Det gör ont att se. Det enda vi kan göra är att försöka få blodsockret att ligga på en bra nivå, vilket blivit allt svårare den sista tiden. Inte minst på morgonen när matcherna ligger.

Det känns orättvist. Mot Hanna. Och det är inte mycket jag göra.