Snökaos

Nu blev det plötsligt vinter. Kvällstidningarna skriver sina kaosrubriker. Själv tycker jag det är vitt och fint. Ser fram emot att snöröjarna också ska vakna bara. De brukar vara tröga i starten här i stan.

Dagens bild 6 december 2007

Lämnar Tegeluddsvägen strax efter tre för att hämta Ella. Åker hem via TV-huset, Strandvägen, Centralbron, Söderleden, Södra länken och Huddingevägen. Ligger konstant med strömmen, dvs 20 km/h över gällande hastighetsgräns. Likförbaskat ligger hela vägen olika blodtrycksmonster till gubbstruttar två centimeter bakom mig och hetsar. Unga gubbar i hantverkarbilar. Äldre gubbar i bensinslukande monster. Pundare i fallfärdiga bilar.
Kommer fram till dagis på ny rekordtid. De andra tävlar om vem som först lyckas nå döden. Stressdöden.

Byt bil!

Expressen spekulerar i att regeringen kommer föreslå chockhöjda bensinpriser för att göra något åt växthuseffekten. Expressen frågar läsarna om det är bra.
bild-4.jpg
En förkrossande majoritet svarar: NEJ!
Då kommer jag med en följdfråga: VAD FAN SKA VI GÖRA FÖR ATT RÄDDA PLANETEN DÅ??? Så länge vi snusförnuftiga svenskar anser att en bensindriven bil är en mänsklig rättighet lär vi inte komma i närheten av att ens få ta orden ”hållbar utveckling” i vår mun. Sluta tro att världen är en kampanj. Det är slut med att tycka att miljön är viktig verbalt men inte göra ett skit åt det.
Gör något.
Nu när det finns en ganska stor marknad för bilar som går på miljövänliga bränslen eller släpper ut betydligt mindre koloxid finns det inte längre någon anledning för hela landets gubbmaffia att vänta längre. BYT BIL!
Själv har jag i princip bestämt mig för att när abonnemanget på vår lilla Toyota går ut om drygt ett år, då går vi över till elbil för pendlingen. Den här indiska produkten ska tydligen börja säljas i Sverige nämligen.
Självklart ska bensinskatten chockhöjas. Och du som tycker du har rätt att förgifta mina barns framtid får tänka om.

Tack gode Gud för mina bilar

Alltså, jag är så glad att jag kör små miljövänliga motorsvaga bilar. Dagligen i Stockholmstrafiken ser jag andra män bakom ratten på stora, bensinslukande tyska och amerikanska bilar som måste tokköra med ryckiga rörelser och mellan filer trots att det inte hjälper dem att komma fram fortare. BMW-ägarna verkar ha det jobbigast.
Jag är rädd att det kommer förkorta deras liv att köra i hjärtinfarkttempo hela tiden. Därför känner jag mig alldeles förträffligt nöjd i min små bilar. De är mer skonsamma mot mitt liv.

Heading south

06.20 går tåget mot Malmö imorgon. Ska sitta ostört och jobba med höstens stora projekt ett par dagar tillsammans med min kollega M. Teoretiskt kan jag ta mig till centralen i tid om jag tar pendeln från Stuvsta 05.35. Men, eftersom jag inte kan lita på pendeln förbeställer jag en taxi. Onödigt dyrt för mig, skattebetalarna eller vem som nu får stå för den resan.
Men det blir ju ännu dyrare om jag missar tåget.