OK, nu är det dags. Mitt korståg mot den välmenande idioti som i mångt och mycket genomsyrar kungariket Sverige börjar nu. Mitt alldeles eget rättshaveri. Jag ska försvara en riktigt dum företeelse, men vill först förklara att det jag försvarar är individens rätt att fatta beslut om sig själv. Inget annat.
Det handlar om rökning. En av de mest värdelösa grejer människan kan göra. Som rökare försämrar jag min hälsa, förkortar troligen mitt liv och gör mig själv fattigare eftersom de små lungtorpederna kostar ganska mycket att köpa. Rökning är en dålig grej. Vi som röker är inte så smarta i alla avseenden.
Med det sagt tar jag nu fram min trubbiga vapen och går till attack mot den välmenande idioti som tar sig allt allvarligare uttryck i samhället. Idag rapporterar alla nyhetsmedier i kungariket om en liten uträkning Folkhälsoinstitutet gjort (Sug förresten på namnet på den statliga myndigheten. Smakar underbart unket.). Myndigheten har räknat ut att kungarikets kommuner skulle kunna spara hela 2,6 miljarder kronor om året på att inte låta rökare röka under arbetstid. Kalkylen utgår från att genomsnittsrökaren röker trettio minuter varje arbetsdag och på så sätt lurar sin arbetsgivare på 31300 kronor i lön årligen.
Fine. Så länge som kalkylen bygger på att rökaren under tiden hon eller han röker stänger av sin hjärna också. Och plötsligt inte kan göra något annat än att just röka. Som att tänka ut en lösning på ett problem eller diskutera ett ärende med en annan rökande kollega. Du som aldrig rökt kan rimligen inte veta, men jag lovar, kropp och hjärna fungerar alldeles utmärkt under de tre-fem minuter det tar att dra i sig gifterna från en cigarett.
Flera kommuner i kungariket håller nu på att införa rökfri arbetstid. Även den jag bor och arbetar i. Kortsiktigt kanske bra (om än inte för rökarna) men långsiktigt idiotiskt. Därför att vad dessa organisationer nu säger är att det finns bra människor och dåliga människor. Det här varvet är det rökarna som är dåliga människor. Nästa varv är det du som sitter på toaletten lite för länge varje arbetsdag, eller tar en kaka till torsdagsfikat. Eller du som går till den lokala pizzerian för att äta din lunch. Kanske du som har ett lite för högt BMI.
Jag vet att jag är dum i huvudet som röker. Men jag är beroende och fortsätter ett tag till. Det spelar liksom ingen roll hur många käcka tvångsåtgärder som införs. Frågan är bara om det inte är så att mina dåliga sidor vägs upp av att jag gör ett jävligt bra jobb, trots en ganska sunkig lön. Att jag är lojal mot min arbetsgivare. Det nya regelverket/systemet lär inte ta hänsyn till det.
Jag har tänkt sluta röka. Ska snart göra mitt mest seriösa försök hittills. Det ingår i ett helhetspaket för sanering av kroppen. Frågan är bara om jag kan fortsätta arbeta åt en organisation som vill krama ihjäl mig genom att stänga in mig i en liten låda. Som bit för bit håller på att ta över mitt privatliv genom att styra mitt beteende. Av godhet. Inte min godhet, men systemets.
Det kommer ju påverka min psykiska hälsa. Jag tror på mitt eget beslutsfattande nämligen. Den som vill påverka mig att förändra mitt beteende genom att förbjuda mig att göra saker gör mig mer illa än det denna välmenande idiot vill förbjuda.
När blev demokratiska organisationer lika cyniska som försäkringsbolag? Ta steget fullt ut istället, så vi som röstar fram de som styr i kungarikets kommuner får det lättare att ta ställning. Är det inte bättre för samhällsekonomin att skjuta av alla rökare? Och samtidigt göra upp med andra missbrukare, tjocka, förståndshandikappade, barn och andra som inte är produktiva enligt Folkhälsoinstitutets kalkyl. Varför ska ni friska och samvetsgranna skattebetalare hålla oss under armarna?
Fast jag tror inte att ni finns ens. För vem vill på allvar vara en sådan teoretiskt framräknad figur som verkar vara kungarikets välmenande idioters allra bästa arbetstagare? Som arbetar produktivt utan bortfall. Som inte är mänsklig, utan ett ideal. Fundera på om det inte är lite knasigt att jämföra levande människor med statistik och teori.
Är inte din hälsa viktigare än det som diffust kallas folkhälsa?
Människor som är fler än fem i en grupp kan inte fatta kloka beslut. Sällan har det varit tydligare än år 2009. I kungariket Sverige.
Främlingsfientlighet
Har vid två olika tillfällen idag kikat in i främlingsfientlighetens fula ansikte. Det var ett tag sedan. Men, känns inte ett dugg uppfriskande. Tvärtom. Jag blir ledsen. Och jävligt arg.
Och så lite SAAB
Skriverierna och analyserna om SAAB:s öde är väldigt underhållande. Sällan har så många skrivit så mycket om något så litet och gjort det hela så stort. Analysen är ju egentligen rätt enkel:
SAAB tillverkar och marknadsför produkter som nästan ingen vill köpa.
Spelar liksom ingen roll om Joakim von Koenigsegg eller Joakim von Anka äger företaget. Spelar ingen roll hur okej fack eller politiska populister tycker att det är att företaget tillverkar bilar som står osålda. Så länge fackets medlemmar får lön. Tillgången är god, efterfrågan låg. Företaget har inte varit lönsamt på… länge. Vilken person, med logiskt tänkande, skulle investera enorma summor pengar i ett sånt företag?
Du? Jag?
Den som kräver att staten ska gå in med pengar tycker att det är du och jag som ska investera. Eftersom ingen vill göra det frivilligt kan ju alla skattebetalare stå för risktagandet, liksom. Den som tycker det borde kanske läsa på lite om planekonomi och fundera om på det inte vore lika bra att investera i en skrivmaskinsfabrik. Eller ta upp tillverkningen av ABC-datorer.
Och slanta upp pengarna själv.
Våldtäkt ett etikettsbrott?
OK, mina tankar kring Rolf Hillegren formuleras i en fråga: Är den slutliga lösningen på problemet med att kvinnor som utsätts för våldtäkt och andra övergrepp den att en jurist som skriver vad han tänker tvingas lämna sitt jobb, samtidigt som det känns som att historien visar att det han säger redan mer eller mindre är praxis?
Jag kan på inga sätt sympatisera med Hillegrens formuleringar. Men, tror det är ganska kontraproduktivt att lägga all energi på honom som person. Kanske borde alla ta ett djupt andetag och fundera på varför det blev så här. Den formliga storm av arga, provocerande och känslomässiga blogginlägg och twitterkommentarer som idag likt en lynchmobb kräver en persons huvud lär inte förändra en mångårig knasutvecklad lagstiftning och tolkning.
Gör om, gör rätt. Vilken är problemets kärna? Knappast EN persons tankar.
Företagare är inga frälsare
Kan inte låta bli att kommentera det här med att landshövdingen på Gotland tycker att storföretagare bör få en annan regeltillämpning än andra. Eller rättare sagt Johan Stäel von Holsteins oerhört tramsiga debattartikel i ärendet. Vi är ganska många som tycker att företagare uppmärksammas för lite i Sverige. Och när vi väl gör det är det för att stollar som von Holstein leker pajas med sina gammalmodiga åsikter i media.
Att vara företagare gör inte en människa bättre. Den som har ett företag har valt att gå sin egen väg och visat mod. Det är bra. Bäst för den som vågar göra det. Men, att påstå att det gör henne eller honom bättre är inget annat än idiotiskt. I Sverige råkar det vara så att alla är lika inför rättigheter och skyldigheter. Åtminstone i teorin. Den som är företagare tjänar redan oerhört mycket på att göra sin grej. Tid och kanske lite pengar. Erfarenheter och glädje. Det är saker som löneslavarna aldrig får uppleva.
Företagarna är inga frälsare. De är bara kvinnor och män som bestämt sig för att göra sin grej. De belönar sig själva genom att göra det. Jag drömmer om den dagen när jag kan ta mitt företag till en nivå där det blir min försörjning. Den dagen det fungerar kommer vara min största belöning. Skulle staten eller kommunen gå in och premiera mig genom ett bygglov skulle jag bli förbannad.
Jag vill inte har några allmosor från det gemensamma samhället. Jag gör ju min grej.
”Alla former av privilegier som kan sporra och inspirera till entreprenörskapets hjältedåd måste prövas.”, skriver von Holstein. Skärp dig, säger jag. Det handlar väl för tusan inte om att skapa gräddfiler eller korruption. Det handlar väl snarare om en ny och friare attityd till företagande som försörjning. Att skolan inte går ut på att utbilda löneslavar. Att ingjuta mod i barn och ungdomar så att de vågar göra sin grej.
Johan Stäel von Holstein har just fulat ut sig som en gammeldags gubbstrutt. Marianne Samuelsson bör inte få fortsätta som landshövding på Gotland. Problemet är väl bara att varenda landshövding i hela Sverige får avgå samtidigt. Eftersom Sverige redan är storföretagarkorrupt. För det är ju inte småföretagare som mig, fotografen Sonia, min kompis Jenny eller pizzabagaren på hörnet som von Holstein tänker på.
Utan de som redan har. Som tycker de är värda lite mer. Och vill ha mycket mer.
Sluta koppla ihop girighet med entreprenörskap. Nu.
Svenskarna och bitterheten
Bloggfrossa tipsar om en grym blogg för oss som på ett eller annat sätt funderar över tillståndet i nationen. Lokaltidningsbesvikelse är en blogg tillägnad alla människor som gråter ut i lokaltidningar över hela landet. Tillsammans med Ring P1 och Det Sanna Sverige bidrar den här bloggen till att min förståelse för varför Sverige ser ut som det gör.
På gott. Men mest ont.
Människan Mona Sahlin är bäst
Jag hade faktiskt förväntningar. Almedalen såg sin största publik för veckan och Marit Bergman sjöng Out on the piers så fint att mina ögon fuktades. Men Mona Sahlin kom inte ut med något nytt. Jag gillar henne och vill verkligen att hennes ledarskap ska leda till något bra, men i kvällens tal kom det mest ut floskler. Som om talskrivaren ansträngt sig på helt fel sätt. Att citera en bitter bilarbetare som säger ”Hellre en bil på parkeringen än en Maud i regeringen” är bara korkad och respektlöst. Det visar att Socialdemokraterna på allvar tror att industrin ska kunna avlöna personer som gör produkter ingen vill köpa.
Det är idioti baserat på idioti.
Jag tröttnade och gick och satte mig vid havet istället. Men, efter middag gick jag tillsammans med några kollegor till domkyrkan för att lyssna på det samtal Mona Sahlin och två personer från kyrkan skulle ha sent på kvällen inför publik. Och där hände något annat. I det samtalet kom människan Mona Sahlin fram. Fick tala till punkt. Bortom flosklerna som partiet kräver är hon i mina ögon en på alla sätt beundransvärd person.
En erfaren politiker och livserfaren kvinna. Det är synd att hon leder ett parti som strävar åt ett annat håll än det jag vill.
Otillåten opinionsyttring
Smaka på orden i rubriken. De gjorde att en kvinna greps i Sveriges Riksdag igår. Av nyhetsrapporteringen att döma är detta inget annat än pinsamt för alla inblandade. Men, kanske mest av allt, en pricipiellt ganska illaluktande liten historia som avslöjar något jobbigt med vårt finfina samhälle.
Nämligen att du kan bli gripen av polis om du har fel tröja på dig vid fel plats. Något som väl är värdigt vilken diktatur som helst.
Avgörs valet 2010 redan idag?
Just nu presenterar utbildningsminister Jan Björklund regeringens förslag till ny skollag. Frågan är om nästa års riksdagsval avgörs redan idag. Kommer retoriken vara för träig och onyanserad? Jan Björklund har ju en förmåga att framstå som herr Hård.
Är du intresserad kollar du här.
Lättare att förstå Vårdcentralerna
Dagens Nyheter publicerar just nu en serie artiklar som ganska tydligt berättar varför Vårdcentralerna fungerar som de gör. Det handlar, lite förenklat, om att konsultande stafettläkare får bonus utifrån hur många patienter de träffar och hur få prover de tar. Här i Stockholm är nämligen vården mest en jobbig utgift. Det handlar inte så mycket om hur människor mår, utan om hur dyrt det är för samhället.
Det här är mitt i prick av DN. De har satt ord på varför primärvården aldrig fungerar för mina barn. Landstinget utgår från att människor inte är sjuka. I landstingets värld är människor mest jobbiga. Därför är det bara specialisterna som kan hjälpa mina barn.
Därför går jag helst aldrig till Vårdcentralen med barnen.