Jag är med på ett fotoforum. Ett forum som just nu har lite växtvärk. Det här forumet har vuxit enormt på några år. Stämningen har varit lite skönt trevlig och inriktningen har var myspys. Fotografer har hjälpt varandra med tips och råd. Främst när det gäller utrustning och exponeringsteknik, men även lite när det gäller bildkritik. Alla har blivit bättre och bättre, typ.
Nu börjar vi tänja på gränserna. En del fotografer har börjat visa bilder som tidigare inte funnits. Plötsligt är det inte bara bilder på natur, djur och söta barn längre. Även lite mer mörka bilder letar sig in. Bilder på sjuka människor. Svärtat. Livets baksida. Vilket är jobbigt för en del medlemmar på forumet. Fullt förståeligt. Samhället är jobbigt. Inte minst vetskapen om att vi skiter i de som faller utanför det vi kallar normalt beteende.
På forumet börjar vi diskutera om den här typen av bilder hör hemma på vårt mysiga forum. Det gör mig lite ledsen. För den här typen av självcensur är inget annat än förtryck. Våra förfäder låste in handikappade i källaren. Brände fritänkare på bål. Avrättade homosexuella. Idag vill vi blunda när det blir för jobbigt. Om ingen publicerar bilder på anorektiska så försvinner problemet.
Självcensuren är det nya förtrycket. Om någon bryter mot TV4-estetiken börjar andra genast ropa på censur. Vi vill inte se. För om vi ser förstår vi att samhället i själva verket inte utvecklats särskilt mycket.
Och det gör nog lite ont i oss alla.
Journalistisk framgång 2009
Titta på TV.
Twittra eller blogga om det du ser.
Skriv några nyheter om det som händer under sändningen.
Twittra eller blogga om det du skriver.
…så blir du en framgångsrik och väl läst journalist i Sverige 2009.
Vidriga badhuskissare
Jag är genuint äcklad av den här kissa i badhusvattnet-grejen. Att först läsa om att tester visar att det i många svenska badhus är alldeles för höga kvävehalter i vattnet och det högst troligt beror på att människor kissar när de simmar. Det hela toppas av att 56 procent av de närmare 25.000 människor som deltagit i Aftonbladets webbfråga om nyheten medger att de kissar när de simmar i badhuset. Fy fan vad äckligt, säger jag. Att kissa i en allmän pool är vidrigt. Med tanke på att den som gör själv simmar i vattnet är det riktigt osannolikt dumt också.
Som att kissa i badkaret. Eller vid matbordet.
Jag fattar inte. Jag fattar inte. Jag fattar inte.
Disgusting Swedes
Here in Sweden we are right now a bit focused on personal hygiene. Mostly due to the imminent threat of catching Swine Flu when shaking hands with one another. At every workplace and public institution bottles of disinfectant are placed at strategic places and people are encouraged to use them. Frequently. This has made me asking myself if we are swine when not threatened by the flu. I think we are.
And now I’ve got some kind of proof. A few years back, some famous Swedish mediaperson revealed that she, for the forbidden fun of it, used to releave herself/pass water/piss in the water of the public pool she used to swim for exercise. This may very well have been the start of a new Swedish movement. Pool-pissing. Research now shows that nearly 50 percent of the public indoor pools of Sweden may have nitrogen levels that disgusting. Due to people pissing and sweating in the water.
Something to have in mind when visiting Sweden. Read more at The Local.
Update: A few hours later 25.000 readers of Aftonbladet (a crappy Swedish tabloid) has answered a poll and exposed their pool-pissing lusts. 56 percent of these people admitted that they gladly urinates while swimming in public pools. I wonder if they do it in their bath tubs too? I call out to the United Nations, please send the boys and girls with light blue helmets. An intervention is needed.
Jeans, Sverker och mina tarmar
För en tid sedan outade jag att mina tarmar löper amok när jag tar på mig ett särskilt par finfina jeans. Av kommentarerna att döma trodde de flesta att det var någon psykologisk åkomma i min lätt dysfunktionella hjärna. Men nu har min favoritkritiker Sverker Olofsson och hans Plusredaktion gjort en granskning av jeans som visar att det kanske kan finnas förgiftningsanledningar. Det är något skumt med jeans.
Sverker kanske löser mitt problem. Eller egentligen inte, eftersom själva problemet är att jag inte kan ta på mig mina finfina rockabillybrallor utan att riskera att bajsa på mig.
Spotifierad iPhone
OK, från och med idag kan jag för 99 kronor per månad ha tillgång till Spotify i min iPhone. Av rapporter att döma är applikationen klockren. Men, jag inväntar onsdagens Apple-event innan jag börjar köpa tjänsten av Spotify. Det kan ju hända att Apple börjar erbjuda streaming via iTunes…
Ett förtydligande
För inte så länge sen resonerade jag med mig själv om klyftor mellan manligt och kvinnligt i bloggosfären. Nu visar det sig att jag kan förtydliga det resonemanget så här:
Primitiva människor får mig att skämmas
Läser i morgonens nyhetsflod att Sveriges Television råkat i blåsväder på grund av några detaljer kring inspelningen av dokusatsningen ”Den stora resan”. Har aldrig hört talas om den här grejen, men när jag läser känner jag snabbt ett stort behov av att plocka fram en rejält stor skämskudde. Någon har kläckt en kolonialistiskt fräsch idé om att ta några svenska familjer – och jag citerar från SVT:s webb – ”Från bekväm svensk vardag till extremt primitivt stamliv på andra sidan jordklotet”.
I tidningarna idag beskrivs det ur produktionsbolaget Eyeworks betalat människorna på plats, det vill säga de förmodat primitva stamfolken, med smulor. Hela grejen känns tokfräsch, om den varit samtida med den tid när ordet neger stod på sin höjdpunkt och människor såg på andra människor som djur. Men, vid närmare eftertanke är ju ganska många av mina medsvenskar kvar i det mentala utvecklingsstadiet.
Jag vill inte döma ut en produktion som inte visats, men det här luktar ganska unket från början. Jag ser redan uppföljaren framför mig, när SVT och Eyeworks tar några av de förmodat primitiva människorna till Stockholm och filmar dem tjugofyra timmar om dygnet. Ställer dem på display som djur.
Jag skäms. Över att bo i ett primitivt land. Där undersåtarna förmodas roa sig på det här sättet.
Lördag efter löning i Huddinge C
Familjen Welander tog sig till Huddinge C idag. Tandläkaren kollade Ellas tänder, Hanna behövde nya skor till innebandyn, vi köpte gitarrsträngar eftersom Hanna spelar gitarr i skolan och gick runt och trängdes med andra människor. Eftersom det är lönehelg och den traditionella Huddinge IK-dagen var Huddinge C fyllt av allehanda aktiviteter. En åsna, två pojkband (Sten & Stanley och EMD), glassutdelande nallar i vuxenstorlek och en lukt av popcorn.
Ungefär så här såg det ut.
Jag vs Mogi
Jag har förstått att Mogis blogg är ganska omdiskuterad. Så jag kollade upp den lite. Kanske inte riktigt var det som jag behöver, men jag är ju inte riktigt målgruppen. Det finns en ganska rolig klyfta i bloggosfären. På ena sidan de lätt förbittrade männen som skriver stora analyser om ekonomi, politik, peak oil och annat samtidigt som de tar sig själva på lite för stort allvar. Ofta helt utan inflytande. Sällan med jättemånga dagliga läsare. På den andra sidan står Mogi och hennes bloggande kollegor. Som skriver om helt andra saker. Gärna glättiga och glimrande sådana. För tiotusentals dagliga läsare.
De allvarliga snubbarna blir provocerade och börjar blogga om de inte fullt så allvarliga snubborna. Snubborna förstår inte vad snubbarna pratar om överhuvudtaget. Jag tänker inte värdera. Människor har helt olika intressen och det är väldigt bra. Mångfald är bättre än enfald. Även om budskapet kanske framstår som enfaldigt för några. Hellre tusen idioter som bloggar än en upplyst som sitter på hela sanningen.
För övrigt hade jag 183 unika besökare på min blogg idag. Mogis, hon hade väl en tiotusen. Den djupare innebörden i detta är för närvarande helt och hållet oklar.