Kategori: Samtidskultur

Just nu pågår en jobbig utveckling i stora delar av Sverige. Ungdomar bränner bilar och förstör. I Göteborg, Uppsala, Stockholm, Malmö, Huddinge… I tidningarna står texter om vad som händer. Journalister, poliser, kommuntjänstemän förmedlar sin bild. Som egentligen går ut på att de inte förstår. Samtidigt börjar en arisk eld brinna i marginalen. Eftersom det är i underklassens områden det brinner. Och underklassen är de som är lite mer bruna i hyn än oss andra svenskar. Fler och fler rent rasisitiska dumheter hoppar ut ur munnarna på svenne och svea.
Vi undrar: Hur kan dom? Hur kan dom vandalisera och tända eld på saker bara så där?
Jag vill mena att vi kan älta de frågorna hur mycket som helst. Den som aldrig bott i Gottsunda eller Vårby Gård och systematiskt blivit förtryckt hela sitt liv bara för att ha blivit född av ”fel” föräldrar kan nog aldrig förstå hur det är att vara så förbannad så att en PET-flaska med bensin känns som en bra protest.
Usch, jag har så fruktansvärt dåliga vibrationer av Sverige just nu. Ingen förstår, ingen vill lyssna. Ingen vill diskutera. Fler och fler ropar på självcensur och gömmer sig bakom Idol 2009. Samtidigt som det brinner.
Och om ett år röstar vi in Sverigedemokraterna i riksdagen.

Jag är med på ett fotoforum. Ett forum som just nu har lite växtvärk. Det här forumet har vuxit enormt på några år. Stämningen har varit lite skönt trevlig och inriktningen har var myspys. Fotografer har hjälpt varandra med tips och råd. Främst när det gäller utrustning och exponeringsteknik, men även lite när det gäller bildkritik. Alla har blivit bättre och bättre, typ.
Nu börjar vi tänja på gränserna. En del fotografer har börjat visa bilder som tidigare inte funnits. Plötsligt är det inte bara bilder på natur, djur och söta barn längre. Även lite mer mörka bilder letar sig in. Bilder på sjuka människor. Svärtat. Livets baksida. Vilket är jobbigt för en del medlemmar på forumet. Fullt förståeligt. Samhället är jobbigt. Inte minst vetskapen om att vi skiter i de som faller utanför det vi kallar normalt beteende.
På forumet börjar vi diskutera om den här typen av bilder hör hemma på vårt mysiga forum. Det gör mig lite ledsen. För den här typen av självcensur är inget annat än förtryck. Våra förfäder låste in handikappade i källaren. Brände fritänkare på bål. Avrättade homosexuella. Idag vill vi blunda när det blir för jobbigt. Om ingen publicerar bilder på anorektiska så försvinner problemet.
Självcensuren är det nya förtrycket. Om någon bryter mot TV4-estetiken börjar andra genast ropa på censur. Vi vill inte se. För om vi ser förstår vi att samhället i själva verket inte utvecklats särskilt mycket.
Och det gör nog lite ont i oss alla.

Titta på TV.
Twittra eller blogga om det du ser.
Skriv några nyheter om det som händer under sändningen.
Twittra eller blogga om det du skriver.
…så blir du en framgångsrik och väl läst journalist i Sverige 2009.

Jag är genuint äcklad av den här kissa i badhusvattnet-grejen. Att först läsa om att tester visar att det i många svenska badhus är alldeles för höga kvävehalter i vattnet och det högst troligt beror på att människor kissar när de simmar. Det hela toppas av att 56 procent av de närmare 25.000 människor som deltagit i Aftonbladets webbfråga om nyheten medger att de kissar när de simmar i badhuset. Fy fan vad äckligt, säger jag. Att kissa i en allmän pool är vidrigt. Med tanke på att den som gör själv simmar i vattnet är det riktigt osannolikt dumt också.
Som att kissa i badkaret. Eller vid matbordet.
Jag fattar inte. Jag fattar inte. Jag fattar inte.