Kategori: Kärlek

Nu har det varit rabalder om Muhammedbilder igen. Konstnären Lars Vilks och Nerikes Allehanda har profilerat sig i nationella och internationella medier. En lyckad PR-kupp för bägge. Kanske räknade man inte med att vissa troende muslimer inte heller den här gången skulle uppskatta att få sin profet avbildad, inte ens som rondellhund.
Således har nu ett antal knasiga regimer protesterat i knasiga ordalag. Ett antal upprörda människor har demonstrerat. De utövar sin yttrandefrihet och blir nu anklagade för att själva inte respektera denna yttrandefrihet.
Såväl medie- som kulturelit står bakom publiceringen. Förstås. Liksom det politiska etablissemanget. Pressfriheten är viktigast. Jag köper det. Men jag köper inte dubbelmoralen jag anar i den här debatten. Leker med tanken vad som skulle hända om jag gjorde ett bildmontage av kungen idkandes sexuellt umgänge med ett djur av något slag och kallade det för konst och samtidskritik. Leker med tanken om att någon dagstidning publicerade bilden på ledarsidan för att stå upp för det fria ordet.
Vad skulle hända då? Har en känsla av att samma elit som nu står upp för pressfriheten skulle visa vart gränsen går och försvara kungen istället.
För mig är det uppenbart att religiösa människor – oavsett tro – inte är mycket värda i vårt samhälle. De förväntas – och ska självklart – respektera det sekulariserade samhällets lagar och regler hela tiden. Men varför respekterar inte samhället troende människor tillbaka? Yttrandefrihet förutsätter respekt. Inte censur, men respekt och förståelse för att människor i en demokrati har rätt att tycka, tänka och tro vad de vill – och säga det.
Till och med troende. Även den som tror på Gud, Allah, Jehova, Ukko eller någon annan abstrakt figur har rätt att inte hålla med. Således gör de som idag demonstrerar utanför Nerikes Allehandas tidningsborg vid Svartåns strand i centrala Örebro helt rätt. Lika rätt som tidningen gjorde när de publicerade bilderna.
Åsiktsmångfald är bra.
Alltid.