Alltså… jag har hört att det är dåligt att blogga i onyktert tillstånd. Men, nu råkar jag vara lite för pigg efter några glas vin för mycket och då släpper alla hämningar. Således är det dags för några sanningar:
1. Släkten jag är ingift i är helt makalös. På ett bra sätt.
2. Det är synd att vi träffar de i släkten som bor i södra Sverige så sällan.
3. Tommy är en av de skönaste. Jag tror vi kan prata musik över några glas vin hur länge som helst. Vi snackar blues, stoner och sjuttiotalshårdrock. Borde nog spela Wolfmother för honom.
4. Torrt vitt vin funkar.
Samtidigt skriker hela min kropp efter att få se den senaste bebisen. Vill hem till default city och de södra förorterna. Men det löser sig. Har några dagar till i stillhet att njuta av först.
Om ett par veckor – apropå ingenting – ska Di Leva konsertera vid den plats jag fotograferade på igår. Det kommer bli magiskt. Jag skulle vilja vara här då.