Ett par dagar med blidväder och luftfuktighet så hög att luften går att ta på har traditionellt gjort sönder vårt internet. Eller rättare sagt utrustningen i den stolpe som sitter på gatan utanför och ska säkerställa vår ADSL-uppkoppling. Så fort vädret blir så här dör den. Det är ganska makabert, jag bort tio minuter från Slussen, men har ett bredband håller jordkuleklass.
Alltså får jag ta ut mitt SIM-kort från iPhonen och lägga över det i min gamla Nokia för att kunna använda den som 3G-modem. iPhone går nämligen inte att använda som 3G-modem eftersom Apples partner i USA, AT&T, inte tillåter detta. Det skulle nämligen göra att de inte kan fortsätta ta ut samma överpriser på just den tjänsten som de gör idag. Vilket enligt Apples och AT&T:s amerikanska affärslogik förstås också ska vingklippa iPhones funktioner även i Europa.
Lösningen på problemet med uppkopplingen är egentligen ganska enkel. Antingen byter den som äger infrastrukturen, dvs Skanova, ut den felaktiga utrustningen eller gräver ned telefonlinan i marken från gatan till mitt hus. Det kommer varken Telia eller Skanova vara intresserade av dock, eftersom det kostar pengar. Pengar de tycker jag kan betala i så fall. Därför tycker de att det är bättre att jag köper en tjänst jag inte kan använda när det är blidväder.
Så istället fortsätter vi slösa med deras resurser. Jag ringer och felanmäler, de skickar ut en gubbe som klättrar upp i stolpen, plåstrar om utrustningen lite och åker hem. Vi brukar göra så minst en gång om året och nu är det dags igen. Idiokrati i dess renaste form. Ingen tjänar på det långsiktigt. Men varje utryckning gör att Flextronics eller något annat legoteknikerföretag kan skicka en faktura till Skanova som i sin tur kan skicka en till Telia.
Under tiden har jag svårt att betala mina. Eftersom mitt internet har gått sönder.
Uppgivenhet vs. att börja om
Det här är en av Hannas favoritlåtar. ”What I’ve Done” med Linkin Park. Den säger egentligen allt just nu. Därför är den också min favoritlåt idag, medan jag försöker få ordning på räkenskaper, saker som ligger överallt och smutsiga kläder.
So let mercy come
And wash away
What I’ve done
I’ll face myself
To cross out
What I’ve become
Erase myself
And let go of
What I’ve done
For what I’ve done
I’ll start again
And whatever thing
May come
Today this ends
I’m forgiving
What I’ve done
Sverige och svenskarna: Ni förklaras skyldiga
Jag kan inte låta bli. Det här bara så 2000-tal det kan bli. Människor svälter i världen. Ekonomin är åt helvete. Palestinier folkmördas av israeler och vill folkmörda tillbaka. Same same, but different.
Samtidigt i landet lagom, kungariket Sverige, så lönar det sig att producera en sån här nyhet. Det betyder alltså att det finns företag som vill annonsera i sammanhanget och tillräckligt många som tittar för att företagen ska vilja detta. Dessutom finns det ett antal människor med förmodad utbildning som gjort inslaget. Som handlar om ett gäng helt okunniga människor som är kända för… ja, för vad?
Sverige och svenskarna: Ni förklaras skyldiga. Ni har sålt ert land. Eller låtit det svälta på riktiga tankar.
Men, bygg bättre bilar då…
Ekot har en skönt idiotisk nyhet idag. Den handlar om att hållbar bilkörning, även kallad EcoDriving, bidrar till faror i trafiken. Varför? Jo, för att den som kör mjukt och använder motorbroms istället för att köra ryckigt och använda bilens bromsar riskerar att slita så lite på bromsoken att dessa slutar fungera.
Alltså ska vi sluta försöka köra smart och fortsätta köra dumt.
NOT. Mitt förslag är att vi slutar köpa de här otroligt dumma produkterna som förutsätter att du kör som en rallyförare och skiter i utsläppen för att säkerhetsmässigt fungera optimalt. Om det som bilmekanikern som intervjuas av Ekot stämmer känner jag mig duktigt lurad på min bil.
Undrar om jag kan häva köpet? Produkten fungerar ju uppenbarligen inte.
Resultatservice
I Europamästerskapen i varsel tog svenska Karolinska universitetssjukhuset idag ett intressant kliv upp i fältet genom att meddela att man tänker göra sig av med 600 + 300 människor. Blir spännande att se hur andra sjukhus svarar på detta lilla ryck. Ett formbesked från svenskarna, som också ligger bra till när det gäller varsel i telekom- och fordonsbranscherna. Det lilla landet i norr visar att man kan göra sig av med anställda på samma energiska sätt som större nationer.
VM i dumhet fortsätter i Gaza. Israel har ett ganska fast grepp om titeln just nu, men Hamas har inte gett upp hoppet om att kunna trötta ut den starke motståndaren. Denna maratonmatch lär fortsätta även om det finns tendenser hos bägge lag att begära time-out. Det kan gå till sudden.
Lite i skymundan av dessa stora mästerskap pågår SM i feghet. Startfältet är fortfarande intakt. Än så länge pågår ett ganska ängsligt sökande efter positioner i loppet om vilket företag som lyckas vara fegast under lågkonjunkturen. Den som satsar minst vinner.
Uppgiven?
Min vän Daniel skickar ett SMS: Uppgivenhet är det nya 2009 (han syftar på mitt uppgivna moppeinlägg från 12 januari). Jag svarar: Självkännedom genom lidande.
Det känns rätt uppgivet just nu. Åtminstone när det gäller ekonomi och ekologi. Känner mig inmurad i ett betonblock som ingen ens tänker kasta i sjön. Socialt känns allt bra dock, jag vet att jag har människor i min närhet jag kan lita på och som tycker om mig lika mycket som jag tycker om dem. Men det kommer inte göra mina räkningar färre eller min lön högre dessvärre.
Så jag står kvar i mitt betongblock ett tag till och funderar. Då och då skriver jag någon uppgiven blogg. Det är 2009, just nu.
Försäkringsbolag är motherfuckers
Jag har sedan länge en ganska bitter inställning till försäkringsbolag. Som generell inställning. Jag har olika anledningar till detta som främst beror på att jag själv som tidigare utbränd inte får livförsäkra mig och för att mitt stora barn föddes med blåsljud i hjärtat (som växte bort efter sex månader) och därför inte heller accepteras av försäkringsbolagen fullt ut.
Jag och min dotter är alltså B-människor. Kvalitetssäkrat bedömda som sådana av ett antal försäkringsbolag.
Läste nu på morgonen en artikel på nerikes.se om en familj i samma sits. Om ett för tidigt fött barn som ingen vill försäkra. Så här uttalar sig en mindre genomtänkt person i artikeln:
Är det inte de här barnen som behöver en försäkring mest?
– Jo, men det vore inte schysst mot övriga kollektivet. Det skulle innebära högre försäkringspremier för alla andra, säger Håkan Tell, chef för medicinska riskbedömningar på Länsförsäkringar AB.
Gör om, gör rätt. Tala klarspråk. Vad Håkan som representant för sitt försäkringsbolag säger är att bolagets övriga kunder inte är beredda att betala för oss B-människor. Vad han glömmer tala om är att bolagets övriga kunder får ta denna kostnad i alla fall, eftersom de också är skattebetalare och det är staten, landstingen och kommunerna som får ta kostnaden istället. Vad Håkan borde ha sagt är att de människor som äger aktier i hans försäkringsbolag inte är beredda att ta kostnaden eftersom det kan göra avkastningen mindre.
Försäkringsbolag är en cynisk bunch of motherfuckers och den som arbetar med att för betalning diskriminera sina medmänniskor och tjäna pengar på rädsla kommer få negativ balans på sitt karmakonto. På lång sikt. Det är galet att människor som du och jag stödjer denna verksamhet. Vi borde säga upp alla försäkringar. Vi betalar för att någon har gjort oss oroliga och rädda för saker som kan hända. Så därför betalar vi för en falsk känsla av trygghet. Kanske borde vi ta de pengar vi idag betalar till försäkringsbolagens aktieägare och sätta in dem på ett eget konto med ränta. Då kan vi använda pengarna om olyckan skulle vara framme.
Olika inför lagen, enligt Ifpi
Det har ju varit lite lyxrabalder efter Grammisgalan eftersom såväl artister och arrangörer inte tycker samhället ska lägga sig i deras (ibland) illegala vanor. Idag läser jag att Ifpi:s VD Lars Gustafsson tycker att polisen valde fel tillfälle att göra sin insats.
Notera att organisationen Lars är VD för har satsat stora resurser på att få våra folkvalda att stifta hårdare lagar och mer kontroll av vanliga människor. Allt för att skivindustrins vinstmarginal ska fortsätta vara god. Ifpi tycker att integritet och medborgerliga rättigheter inte är så viktigt i vardagen. Ifpi tycker att polisen ska jaga ungdomar som fildelar.
Men Lars tycker inte att polisen ska agera när skivbranschen och dess företrädare bryter mot lagen. Vad gör det att några knasbollar röker på och säger knasiga saker i teven när min tolvåring tittar? Egentligen inget. Jag kunde inte bry mig mindre.
Men när en organisation som vill kriminalisera vardagen säger att vi ska ge fan i att störa dem när de sätter sig över lagen själva då blir jag lätt upprörd. Och konstaterat än en gång att nöjesindustrin i allmänhet och musikbranschen i synnerhet inte har någon som helst förankring i verkligheten.
En lite för pårökt bransch kanske?
Att TV4 tycker polisen borde hållit sig ifrån galan är liksom självklart. De vill ju att artisterna ska bli skitfulla och lite stenade eftersom det är bra teve. Skapar mycket bra uppmärksamhet efteråt. Som bloggar exempelvis.
Trött på
Jag är så in i helvete trött på människor som underpresterar systematiskt. Lika trött på undermåliga tjänster och varor. Sverige är ett mentalt U-land fullt av proppmätta människor.
Jag vill börja om. På en bättre plats.
(skrivet i emfas efter 24 timmar i Uppsala. Just sittandes i ett sunkigt lekland som knappt gick att hitta. Människorna runt om i lokalen ser ut som en uppsättning celler. Inget mer.)
Ibland ruttnar jag helt. När jag ser klart och tydligt hur människor inte gör sitt bästa. När jag betalar dem för en halvhjärtad insats. Eller när jag ser människor dröna runt utan riktning. Då blir jag frustrerad. Då känns det som om jag simmar motströms i en flod av hudfärgade barbafigurer som inte kan förändra sig till något annat än oformliga varelser med öppna munnar som glosögt stirrar framför sig.
Då känns det verkligen som att samhället blir allt dummare. Som om det enda människor vill ha är skit. Billigast skit vinner. Ju mer ointressant desto bättre. Stick inte ut, stick inte upp. Be inte om för mycket. Ifrågasätt inte…
Jag hör hur säkringen i mig brister och min tidsinställning börjar ticka nedåt. Mot explosionen.
Jag är ingen snobb men jag förväntar mig att människor jag betalar för en vara eller tjänst ska anstränga sig lite. Jag betalar nämligen inte för skit.