Självcensur=förtryck

Jag är med på ett fotoforum. Ett forum som just nu har lite växtvärk. Det här forumet har vuxit enormt på några år. Stämningen har varit lite skönt trevlig och inriktningen har var myspys. Fotografer har hjälpt varandra med tips och råd. Främst när det gäller utrustning och exponeringsteknik, men även lite när det gäller bildkritik. Alla har blivit bättre och bättre, typ.
Nu börjar vi tänja på gränserna. En del fotografer har börjat visa bilder som tidigare inte funnits. Plötsligt är det inte bara bilder på natur, djur och söta barn längre. Även lite mer mörka bilder letar sig in. Bilder på sjuka människor. Svärtat. Livets baksida. Vilket är jobbigt för en del medlemmar på forumet. Fullt förståeligt. Samhället är jobbigt. Inte minst vetskapen om att vi skiter i de som faller utanför det vi kallar normalt beteende.
På forumet börjar vi diskutera om den här typen av bilder hör hemma på vårt mysiga forum. Det gör mig lite ledsen. För den här typen av självcensur är inget annat än förtryck. Våra förfäder låste in handikappade i källaren. Brände fritänkare på bål. Avrättade homosexuella. Idag vill vi blunda när det blir för jobbigt. Om ingen publicerar bilder på anorektiska så försvinner problemet.
Självcensuren är det nya förtrycket. Om någon bryter mot TV4-estetiken börjar andra genast ropa på censur. Vi vill inte se. För om vi ser förstår vi att samhället i själva verket inte utvecklats särskilt mycket.
Och det gör nog lite ont i oss alla.

Journalistisk framgång 2009

Titta på TV.
Twittra eller blogga om det du ser.
Skriv några nyheter om det som händer under sändningen.
Twittra eller blogga om det du skriver.
…så blir du en framgångsrik och väl läst journalist i Sverige 2009.

Vidriga badhuskissare

Jag är genuint äcklad av den här kissa i badhusvattnet-grejen. Att först läsa om att tester visar att det i många svenska badhus är alldeles för höga kvävehalter i vattnet och det högst troligt beror på att människor kissar när de simmar. Det hela toppas av att 56 procent av de närmare 25.000 människor som deltagit i Aftonbladets webbfråga om nyheten medger att de kissar när de simmar i badhuset. Fy fan vad äckligt, säger jag. Att kissa i en allmän pool är vidrigt. Med tanke på att den som gör själv simmar i vattnet är det riktigt osannolikt dumt också.
Som att kissa i badkaret. Eller vid matbordet.
Jag fattar inte. Jag fattar inte. Jag fattar inte.

Disgusting Swedes

Here in Sweden we are right now a bit focused on personal hygiene. Mostly due to the imminent threat of catching Swine Flu when shaking hands with one another. At every workplace and public institution bottles of disinfectant are placed at strategic places and people are encouraged to use them. Frequently. This has made me asking myself if we are swine when not threatened by the flu. I think we are.
And now I’ve got some kind of proof.  A few years back, some famous Swedish mediaperson revealed that she, for the forbidden fun of it, used to releave herself/pass water/piss in the water of the public pool she used to swim for exercise. This may very well have been the start of a new Swedish movement.  Pool-pissing. Research now shows that nearly 50 percent of the public indoor pools of Sweden may have nitrogen levels that disgusting. Due to people pissing and sweating in the water.
Something to have in mind when visiting Sweden. Read more at The Local.
Update: A few hours later 25.000 readers of Aftonbladet (a crappy Swedish tabloid) has answered a poll and exposed their pool-pissing lusts. 56 percent of these people admitted that they gladly urinates while swimming in public pools. I wonder if they do it in their bath tubs too? I call out to the United Nations, please send the boys and girls with light blue helmets. An intervention is needed.

Supersvenskar vs. korkade kineser

Noterar att när det nu visar sig att kinesiska företag verkar intressera sig för svenska biltillverkare, då kryper fördomar och xenofobi fram. Jag har väldigt svårt att förstå varför ett land med en miljard människor ska vara sämre på att tillverka och sälja bilar än ett land med nio miljoner människor. Rimligen borde det vara strålande nyheter för anställda på Volvo och SAAB att kinesiskt kapital kan rädda företagen.
För mig kvittar det förvisso, företag som inte går med vinst bör gå under. Men jag noterar att självgodheten i mitt land firar stora triumfer just nu. Fackliga företrädare, så kallade fordonsexperter och tidningsläsare är överens om kinesiska ägare är från helvetet.
Med tanke på den ringa erfarenhet vi har av kinesiskt ägande tänker jag att det måste bygga på fördomar. Och stolthet. Knappast några bra affärsgrunder.

Primitiva människor får mig att skämmas

Läser i morgonens nyhetsflod att Sveriges Television råkat i blåsväder på grund av några detaljer kring inspelningen av dokusatsningen ”Den stora resan”. Har aldrig hört talas om den här grejen, men när jag läser känner jag snabbt ett stort behov av att plocka fram en rejält stor skämskudde. Någon har kläckt en kolonialistiskt fräsch idé om att ta några svenska familjer  – och jag citerar från SVT:s webb – ”Från bekväm svensk vardag till extremt primitivt stamliv på andra sidan jordklotet”.
I tidningarna idag beskrivs det ur produktionsbolaget Eyeworks betalat människorna på plats, det vill säga de förmodat primitva stamfolken, med smulor. Hela grejen känns tokfräsch, om den varit samtida med den tid när ordet neger stod på sin höjdpunkt och människor såg på andra människor som djur. Men, vid närmare eftertanke är ju ganska många av mina medsvenskar kvar i det mentala utvecklingsstadiet.
Jag vill inte döma ut en produktion som inte visats, men det här luktar ganska unket från början. Jag ser redan uppföljaren framför mig, när SVT och Eyeworks tar några av de förmodat primitiva människorna till Stockholm och filmar dem tjugofyra timmar om dygnet. Ställer dem på display som djur.
Jag skäms. Över att bo i ett primitivt land. Där undersåtarna förmodas roa sig på det här sättet.

Välmenande idioti kommer kosta mig jobbet

OK, nu är det dags. Mitt korståg mot den välmenande idioti som i mångt och mycket genomsyrar kungariket Sverige börjar nu. Mitt alldeles eget rättshaveri. Jag ska försvara en riktigt dum företeelse, men vill först förklara att det jag försvarar är individens rätt att fatta beslut om sig själv. Inget annat.
Det handlar om rökning. En av de mest värdelösa grejer människan kan göra. Som rökare försämrar jag min hälsa, förkortar troligen mitt liv och gör mig själv fattigare eftersom de små lungtorpederna kostar ganska mycket att köpa. Rökning är en dålig grej. Vi som röker är inte så smarta i alla avseenden.
Med det sagt tar jag nu fram min trubbiga vapen och går till attack mot den välmenande idioti som tar sig allt allvarligare uttryck i samhället. Idag rapporterar alla nyhetsmedier i kungariket om en liten uträkning Folkhälsoinstitutet gjort (Sug förresten på namnet på den statliga myndigheten. Smakar underbart unket.). Myndigheten har räknat ut att kungarikets kommuner skulle kunna spara hela 2,6 miljarder kronor om året på att inte låta rökare röka under arbetstid. Kalkylen utgår från att genomsnittsrökaren röker trettio minuter varje arbetsdag och på så sätt lurar sin arbetsgivare på 31300 kronor i lön årligen.
Fine. Så länge som kalkylen bygger på att rökaren under tiden hon eller han röker stänger av sin hjärna också. Och plötsligt inte kan göra något annat än att just röka. Som att tänka ut en lösning på ett problem eller diskutera ett ärende med en annan rökande kollega. Du som aldrig rökt kan rimligen inte veta, men jag lovar, kropp och hjärna fungerar alldeles utmärkt under de tre-fem minuter det tar att dra i sig gifterna från en cigarett.
Flera kommuner i kungariket håller nu på att införa rökfri arbetstid. Även den jag bor och arbetar i. Kortsiktigt kanske bra (om än inte för rökarna) men långsiktigt idiotiskt. Därför att vad dessa organisationer nu säger är att det finns bra människor och dåliga människor. Det här varvet är det rökarna som är dåliga människor. Nästa varv är det du som sitter på toaletten lite för länge varje arbetsdag, eller tar en kaka till torsdagsfikat. Eller du som går till den lokala pizzerian för att äta din lunch. Kanske du som har ett lite för högt BMI.
Jag vet att jag är dum i huvudet som röker. Men jag är beroende och fortsätter ett tag till. Det spelar liksom ingen roll hur många käcka tvångsåtgärder som införs. Frågan är bara om det inte är så att mina dåliga sidor vägs upp av att jag gör ett jävligt bra jobb, trots en ganska sunkig lön. Att jag är lojal mot min arbetsgivare. Det nya regelverket/systemet lär inte ta hänsyn till det.
Jag har tänkt sluta röka. Ska snart göra mitt mest seriösa försök hittills. Det ingår i ett helhetspaket för sanering av kroppen. Frågan är bara om jag kan fortsätta arbeta åt en organisation som vill krama ihjäl mig genom att stänga in mig i en liten låda. Som bit för bit håller på att ta över mitt privatliv genom att styra mitt beteende. Av godhet. Inte min godhet, men systemets.
Det kommer ju påverka min psykiska hälsa. Jag tror på mitt eget beslutsfattande nämligen. Den som vill påverka mig att förändra mitt beteende genom att förbjuda mig att göra saker gör mig mer illa än det denna välmenande idiot vill förbjuda.
När blev demokratiska organisationer lika cyniska som försäkringsbolag? Ta steget fullt ut istället, så vi som röstar fram de som styr i kungarikets kommuner får det lättare att ta ställning. Är det inte bättre för samhällsekonomin att skjuta av alla rökare? Och samtidigt göra upp med andra missbrukare, tjocka, förståndshandikappade, barn och andra som inte är produktiva enligt Folkhälsoinstitutets kalkyl. Varför ska ni friska och samvetsgranna skattebetalare hålla oss under armarna?
Fast jag tror inte att ni finns ens. För vem vill på allvar vara en sådan teoretiskt framräknad figur som verkar vara kungarikets välmenande idioters allra bästa arbetstagare? Som arbetar produktivt utan bortfall. Som inte är mänsklig, utan ett ideal. Fundera på om det inte är lite knasigt att jämföra levande människor med statistik och teori.
Är inte din hälsa viktigare än det som diffust kallas folkhälsa?
Människor som är fler än fem i en grupp kan inte fatta kloka beslut. Sällan har det varit tydligare än år 2009. I kungariket Sverige.

Främlingsfientlighet

Har vid två olika tillfällen idag kikat in i främlingsfientlighetens fula ansikte. Det var ett tag sedan. Men, känns inte ett dugg uppfriskande. Tvärtom. Jag blir ledsen. Och jävligt arg.

Jag vs Mogi

Jag har förstått att Mogis blogg är ganska omdiskuterad. Så jag kollade upp den lite. Kanske inte riktigt var det som jag behöver, men jag är ju inte riktigt målgruppen. Det finns en ganska rolig klyfta i bloggosfären. På ena sidan de lätt förbittrade männen som skriver stora analyser om ekonomi, politik, peak oil och annat samtidigt som de tar sig själva på lite för stort allvar. Ofta helt utan inflytande. Sällan med jättemånga dagliga läsare. På den andra sidan står Mogi och hennes bloggande kollegor. Som skriver om helt andra saker. Gärna glättiga och glimrande sådana. För tiotusentals dagliga läsare.
De allvarliga snubbarna blir provocerade och börjar blogga om de inte fullt så allvarliga snubborna. Snubborna förstår inte vad snubbarna pratar om överhuvudtaget. Jag tänker inte värdera. Människor har helt olika intressen och det är väldigt bra. Mångfald är bättre än enfald. Även om budskapet kanske framstår som enfaldigt för några. Hellre tusen idioter som bloggar än en upplyst som sitter på hela sanningen.
För övrigt hade jag 183 unika besökare på min blogg idag. Mogis, hon hade väl en tiotusen. Den djupare innebörden i detta är för närvarande helt och hållet oklar.

Och så lite SAAB

Skriverierna och analyserna om SAAB:s öde är väldigt underhållande. Sällan har så många skrivit så mycket om något så litet och gjort det hela så stort. Analysen är ju egentligen rätt enkel:
SAAB tillverkar och marknadsför produkter som nästan ingen vill köpa.
Spelar liksom ingen roll om Joakim von Koenigsegg eller Joakim von Anka äger företaget. Spelar ingen roll hur okej fack eller politiska populister tycker att det är att företaget tillverkar bilar som står osålda. Så länge fackets medlemmar får lön. Tillgången är god, efterfrågan låg. Företaget har inte varit lönsamt på… länge. Vilken person, med logiskt tänkande, skulle investera enorma summor pengar i ett sånt företag?
Du? Jag?
Den som kräver att staten ska gå in med pengar tycker att det är du och jag som ska investera. Eftersom ingen vill göra det frivilligt kan ju alla skattebetalare stå för risktagandet, liksom. Den som tycker det borde kanske läsa på lite om planekonomi och fundera om på det inte vore lika bra att investera i en skrivmaskinsfabrik. Eller ta upp tillverkningen av ABC-datorer.
Och slanta upp pengarna själv.