Vart är vi på väg?
10 poäng: Många föräldrar i landet är upprörda över att det finns parlamentsledamöter som vill förbjuda barnaga. Bland annat med argumentet ”Vi är ju inga skandinaver, precis”.
8 poäng: Landets senat har precis bestämt förbjuda människor att bära heltäckande slöja på allmän plats. 150 euro kostar det för den som bryter mot förbudet.
6 poäng: Landets president är lite kort och ser ut som en fågel.
4 poäng: Nyligen kastade landet ut romer under uppmärksammade former.
2 poäng: Frihet, jämlikhet och broderskap var fina ord när republiken grundades.
Svara gärna ärligt på vilken nivå du löste frågan här under i kommentarsfältet. Kanske kan du vinna en lustig hatt eller nåt.
spiken i den så kallade kistan
2010 års valrörelse måste bli spiken i kistan. För blockpolitiken eller mitt förtroende för de etablerade partierna. Deras fantastiskt ovärdiga käbblande om hur de ska hantera en parlamentarisk situation när SD tar plats i riksdagen är oerhört avslöjande. På fler sätt än analytiker och ledarskribenter hinner eller kan visa. Istället för att ta chansen att visa att de kan samarbeta för fortsatt utveckling, demokrati och mänsklighet visar de upp sin allra sämsta sida. Ingen är beredd att samarbeta med någon och alla tar chansen att kasta sand på den andra sidan.
Samtidigt som SD måste njuta likt den galna Koranbrännaren av all uppmärksamhet.
För ett par år sedan lovade jag mig själv att fly landet om den här situationen skulle uppstå. När det snart bara är en vecka kvar till fullbordat faktum känns det löftet inte lika kul längre. Antingen skärper sig de bägge allianserna och börjar prata med varandra för att ge oss människor som bor i kungariket en chans, eller så lämnar de oss åt vårt öde samtidigt som de själva är fullt upptagna med att smarta ut varandra.
Blockpolitiken är död. Den kan inte föra oss framåt överhuvudtaget. Hoppas de som har möjlighet att ställa diagnosen på riktigt gör det. Nu.
Annars har vi en riksdag som är svagare än någonsin om ett litet tag. Med ett gäng människor som vill ställa tillbaka klockan till 1800-talet i en roll som faktiskt innebär makt.
Idiokrati kan vi kalla det.
trettio, barn och att göra
Jaha. Traditionsenligt skriver tidningar, pratar radio och sänder teve inslag om att vuxna människor inte klara av att hålla 30 utanför skolor och förskolor. Det har blivit just en tradition. Att vi diskuterar och förfasas lite vid höstterminens start för att sen skita i det resten av året.
Jag blir dagligen omkörd av bilister för att jag håller 30 där hastigheten är begränsad till just det. Min upplevelse är att det nästan alltid är snubbar som har bråttom. Snubbar i hantverkarbilar. Snubbar i dyra säljarbilar. Unga och slitna snubbar i risiga bilar. Samt en och annan snubba.
Här kommer ett ödmjukt förslag för att ta den traditionen till nästa steg, handling.
- Ta bort alla parkeringsmöjligheter utanför skolor och förskolor så att vi föräldrar slutar skjutsa våra barn i bil.
- Sätt upp såna där fina kameror som automatiskt blixtrar till och registrerar de idioter som skiter i barnen och kör för fort.
Kom inte med några ekonomiska argument emot detta. Många kommuner tycker att det är för dyrt med kameror. Och det är därför de sitter på statens vägar, men inte på kommunernas. Strunta också i att berätta om morgonstress och att det är bråttom till jobbet för oss stackars föräldrar.
För jag vill inte höra att våra barn inte är värda att satsa på.
Vi kan lösa det här problemet ganska enkelt. Eller fortsätta prata om det en gång om året.
alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter
Pretentiös rubrik? Well, det är den inledande paragrafen i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Den är rätt pretentiös. Men oerhört viktig. Jag funderar rätt mycket på den nu när svensk valrörelse pågår. För mig handlar det om människosyn. Hur människor som samlas i politiska partier och vill ha mitt stöd ser på andra människor. Nästan alla dessa människor som samlats i partier verkar tappa förmågan att se just människor. Alla vill bygga det perfekta samhället. Där människan reduceras till en byggsten. En byggsten som ska se till att systemet bibehålls eller utvecklas. En populär figur i valrörelsen. Ett problem resten av tiden.
Men i det systemet, oavsett ideologi, är sällan människor födda fria och lika i värde och rättigheter. Det är alltid någon som är avvikande. Som inte får komma in i landet. Som ska betala mer skatt än andra. Som ska leva upp till hårdare krav än sina medmänniskor.
Systemet kräver det. Ibland kallas det integrationspolitik. Ibland fördelningspolitik. Eller något annat. Det handlar om att definiera vilka som förväntas göra mer än andra för att det perfekta samhället ska uppnås. Att någon annan ska anstränga sig mer. Skärpa till sig. En rak konsekvens av människans grundläggande instinkter. Att en grupp definieras genom att några inte får vara med. Någon är fiende. För mig vittnar det om en negativ människosyn. Ett underkännande av människans goda vilja. Total brist på tillit och hopp.
Inget bra sätt att bygga en bra värld. Där alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Så vad är alternativet, frågar jag mig själv. Eftersom jag inte vill framstå som en gnällig, uppgiven cyniker. Jag vet inte. En ny renässans kanske. Insikten om att vi oftast är kloka som människor. Att vi vill väl. Både för oss själva och andra. Men, att vi inte klarar av det i stora grupper där vi alla reduceras till särintressen.
Återta människan. Reclaim the human being. Eller något sånt.
om Anna Odells sommarprat
I natt lyssnade jag på Anna Odells sommarprat. Jag har lyssnat på många tänkvärda sommarprat i år, men ingen har berört mig som Anna Odell. Kanske lite läskigt att jag känner igen mig i det hon berättar. Kasten mellan mörker och ljus. Känslorna. Jag önskar att alla som dömde ut henne lyssnar. Folkdomstolen var snabb och skoningslös för något år sedan. Men jag tycker Anna Odell skapat en unik och fantastiskt konstupplevelse. Som säger något som oss. Om henne. Om livet.
Bara hennes musikval är värt stående ovationer. Så gå in och lyssna på poddcasten. Och leta upp musiken. Nu.
män som hatar kvinnor, del 25489459
Har inte orkat sätta mig in den här Wikileaks-grejen. Inte ens innan de senaste turerna. Noterar bara en läskig känsla i magen efter att det känns som att väldigt många direkt avfärdar en kvinnas ord och upplevelse som en del av någon stor konspirationsteori. För varför skulle den amerikanska regeringen sätta dit snubben för sexbrott i Sverige. Landet där sexbrott nästan aldrig leder till straff överhuvudtaget?
Den stora läckan eller avslöjandet de senaste dagarna, är väl ungefär som vanligt, att en kvinnas ord inte betyder något. Att de inte ens är värda att kolla upp. När folkdomstolen sammanträder.
Det om något känns sorgligt, läskigt, tråkigt och uppgivet.
en idiot är en idiot är en idiot
Läser nu att ett par män som är S-politiker köpt sex under partiets valupptakt i Stockholm. Då kanske vi kan sluta läsa nya insinuanta utspel från S-håll när det gäller Littorin. Eftersom det ännu en gång visar sig att en idiot är en idiot är en idiot. Rent personligen. Oavsett partifärg.
Män som ser kvinnor som objekt som går att köpa och gör det har knappast någon ideologisk anledning till det. De är idioter bara.
stan och känslorna
Camilla, Hanna och jag åkte in till stan. Jag behövde besöka Telia och göra ett par andra ärenden. Plus att vi ville lukta på staden igen. Well, det var fullt med människor som jagade något odefinierat samtidigt som en tung stank av avlopp låg över city. Kändes så där. Lätta känslor av ”kniven-på-strupen”, leveranskrav och prestationer gjorde sig påminda. Känslor jag inte smakat på under flera veckor.
Så det var skönt att komma hem och titta på Ellas solrosor. Sommar.
Bilder från stan finns på Facebook.
o som i otäckaste någonsin
Igår kväll såg vi på Eden Lake. Efter tjugo minuter ungefär fick jag tokångest. Gick undan en stund. Sen snabbspolade vi filmen och tittade liksom i smyg. Det var den otäckaste film jag någonsin sett. Helt utan övernaturliga inslag. Bara människor. Sköt in många vansinnigt obehagliga känslor i mig. En effektiv sammanfattning av mycket av det som jag är rädd för i samhället jag lever i. Med ett slut som är poetiskt i sin ondska och uppgivenhet. Och alldeles, alldeles hopplöst.
Se den om du vill må dåligt en stund. Eller kanske vakna till.
Män i bar överkropp
Med risk för att bli elitistisk stilbloggare kommer jag här med ett officiellt uttalande:
1. Det är inte okej för män att gå med bar överkropp i stadsmiljö. Inte på McDonald’s, Coop eller H&M. Oavsett om magrutorna är många, små och hårda, eller få, stora och mjuka.
2. Det är absolut inte ok för de hurtiga hanar (50+) som cyklar till jobbet i cykelbyxor att ta av sig på överkroppen när de cyklar i stadsmiljö. Skäl enligt ovan. Plus, plus, plus.
På väg till jobbet mötte jag två sådana hanar. Har inte hämtat mig riktigt än. Det finns någon fysisk lag som gör att buken letar sig mot marken på ett oerhört ocharmerande sätt i den framåtlutande position en cyklist har.
Så jag uppmanar de män det berör att ta intryck av hur kvinnor för sig i det offentliga rummet. Med eller utan cykel.