En sak jag kikar lite extra på här i Tyskland är hur det ser ut på ytan när det gäller energiåtgången. Fördomsfullt tänker jag att tyskarna mer eller mindre skiter i mijöfrågor när det gäller transporter, uppvärmning och energi. Jag har nog inte helt rätt.
Bilarna är förvisso knappast tyskarnas bästa kort. Etanol existerar i princip inte. Gasbilar finns, men de är få. De flesta kör runt med bensinbilar. Men, väldigt många kör små bilar, från Golf-klass till mindre. Det känns som att hälften av bilarna som rullar på gatorna här i Kiel är småbilar.
Husen värms vanligen via fjärrvärme eller el. Men här och var sitter det solpaneler på taken, och på fälten vid stadsgränsen står små samlingar av vindkraftverk samlade. Det känns bra. Dessutom är tyskarnas hus mer effektivt byggda än våra svenska. Våningsplanen är ofta inte jättestora, istället har radhusen och villorna fler våningsplan. Men famförallt har de inte byggt större än de behöver.
Och det känns som den smartaste energilösningen av alla. Att inte åka i en större bil än man behöver. Att inte bo större än familjen behöver. Något vi inte är så jäkla bra på i Sverige, enligt mig. Tyskarna kommer ha en lättare omställningsprocess.
Andas avgaser
Det är bra och skönt att åka moppe. Men inte när jag fastnar i köer av bilar som är så primitiva att de måste förbränna bensin även när de står still i köer. Då andas jag avgaser. Det smakar fan.
300 eMil
Igår fick jag ett kuvert från Adrian Recordings. Det innehöll en DVD med dokumentärfilmen 300 eMil som handlar om Emil Jensens cykelturné runt Sverige för två somrar sedan. Dessutom en bonus CD med några låtar, samt några låtar filmade på Södra Teatern i Stockholm för en tid sedan. Jag blev väldigt glad. Filmen är 29 minuter lång och finfin. Jag kom på att det är förbannat synd att ingen av de som är kvar i redaktionen för dagensskiva.com har lust att skriva om Emil. Ingen recension på senaste skivan och det lär nog inte bli någon på den här grejen heller.
Om du inte redan förstått varför Emil är en av de mest angelägna artisterna i Sverige just nu får du låna filmen av mig. Hör av dig bara. Eller så köper du den. 129 spänn kostar den. Vilket är ungefär gratis.
Emils hemsida är oerhört läsvärd
Saker jag skrivit om Emil på dagensskiva.com
En ohållbar utsikt
Sitter på väg hem och blickar ut över trafiken på Huddingevägen. Ett ändlöst antal bilar är på väg. På väg hem eller till något annat. Det blir allt klarare för mig att Sverige är ett land som kommer få oerhört svårt att utvecklas hållbart. Avstånden är för stora. Både geografiskt och mentalt.
Vädermannen är klok
Idag var jag på ett föredrag av Pär Holmgren, den forne vädermannen på teven. Han talade klokt och lättförståeligt om klimatförändringarna och hållbar utveckling. Jag gillar att höra generalister prata om de problem vi står inför. Det blir lättare att förstå och relatera till de lösningar vi alla famlar efter då. Det intressanta med att höra Pär var att jag kände en aning hopp efteråt. Han drev nämligen ingen specifik linje, utan målade med bred pensel och menade att de stora lösningar kräver samverkan.
Sånt gillar jag.
Earth Hour i Huddinge
Mellan 20.30 och 21.10 satt jag i bilen. Hämtade Hanna och hennes kompis från bion. Vi körde genom Huddinges villaområden och jag konstaterar att ungefär vart tionde hus var nedsläckt. Nio av tio körde på som vanligt.
Om att köra E-max 110s
Har noterat att ganska många som ramlar in i min blogg gör efter att ha gogglat på ”E-max 110s”. Därför känner jag att det är dags att komma med några erfarenheter och omdömen.
Elmoped som ersättare till bil
Mitt mål när jag köpte min första E-max var att ersätta de flesta dagliga resor som jag gjorde med bil. Detta har gått ganska bra. Nu när jag jobbar nära mitt hem är det i stort sett bara väder och vind som kan göra mopperesor omöjliga. Och då handlar det om snö och halka. Vilket vi ju trots allt är utsatta för helt eller delvis under minst fyra månader varje år i Södra Stockholm. Jag kör inte om det är risk för halka.
När väglaget är ok ersätter moppen bilen nästan alltid. Resor till och från jobbet, mellan möten under arbetstid, skjutsa stora barnet till och från träningar/matcher, hämta/lämna lilla barnet på dagis, inköpsresor till mataffären… allt går lika bra på moppen. Så länge avstånden inte är längre än fem mil. Då blir det skakigt med räckvidden.
Räckvidden ok
Eftersom jag är ganska stor och terrängen jag åker i på hemmaplan är tämligen kuperad försöker jag hålla mig under fem mil. Har kört från Huddinge in till centrala Stockholm och tillbaka ett par gånger utan problem. Så räckvidden håller vad den lovar för mig.
Kvalitet
Well, jag har ju fått byta ut min moppe eftersom det första exemplaret efter några månader laddade ur batterierna på nolltid. Den nya har jag bara kört några veckor, men den känns helt ok. Alla detaljer sitter där de ska och inget skakar och vibrerar i onödan. Hittills ser allt bra ut.
Försäkringsfrågan
Försäkringsbolagen är dumma i huvudet. Inte minst när det gäller mopeder. Här finns inget utrymme för individuell prissättning. Spelar ingen roll om du är en snart fyrtioårig gubbe som vill åka miljövänligt. Därför är det dyrare att försäkra moppen än bilen. Jag hade ett försäkringsbolag (Sveland) som hade en sjysst premie första året, för att nu andra året i stort sett dubbla den.
Själv kör jag bara med trafikförsäkring nu. Eftersom jag har bra uppställningsplatser både på jobbet och hemma där moppen är tryggt inlåst.
Övergripande
Bytet från bil till E-max 110s har bara varit bra. Det är en helt annan känsla att åka ljudlöst i trafiken och njuta (när vädret är bra). Det går fort att ta sig igenom eventuella köer och känns förbaskat bra för såväl ekonomisk som ekologisk hållbarhet. Jag kan störa mig på sura bilister som tycker jag är en bromskloss på en del vägar, men samtidigt är det bara så det är. E-max 110s är ett fordon som är byggt för att transportera mig smart och enkelt. Inte snabbt och osmart. Den går inte jättefort. Accelerar inte som en raket. Men varför skulle den det?
Allt fler frågar
En kul liten detalj är att människor hela tiden vänder sig om när jag susar förbi. Och allt oftare kommer någon nyfiken person fram och frågar ut mig om moppen när jag parkerar. Jag får en känsla av att allt fler börjar fundera på smartare sätt att transportera sig i vardagen. Elmoppen är ett sådant. Som jag rekommenderar.
Törstiga svenskar
Allt om motor rapporterar idag att Sverige har EU:s mest bränsletörstiga bilpark. Knappast förvånande i ett land där den som kör en småbil är fattig/skum och vi är uppväxta med att Volvo och SAAB är normen. Dessutom noterar jag med viss fasa att de framgångsrikaste hantverkarna där jag bor helst kör runt i stora amerikanska pickuper med V8.
Svenskar och bilen. Som amerikaner och skjutvapen.
Själv kör jag en alldeles för stor Ford Focus (Flexifuel) men vill byta ned mig till en smart minibil, typ Toyota IQ. För vår familj skulle en sån liten bil tillsammans med elmoppen räcka för 90 procent av vårt behov.
Det naturliga steget
Idag var jag på en hållbarhetsutbildning (kul ord). Det var min arbetsgivare som tagit hit en representant för Det naturliga steget. Jag gillar den stiftelsen, men köper kanske inte alla dess resonemang. Utbildningen hölls på Huset i Huddinge i en ganska inspirerande miljö som ångade av inspiration. En bra grej.
Moppesäsongen börjar
Nu är nya moppen avplastad och uppladdad. Idag körde jag först Hanna till innebandyn och sen åkte Ella och jag till min mamma och fikade. Även den nya moppen är en E-max 110s. Lite bättre byggd än förra årets modell. Känns också mer snål med energiförbrukningen. Lite segare på gasen av den anledningen. Nu ikväll har jag skruvat på packboxen och säsongen kan därmed börja.