De har en logo med en isbjörn som bär solglasögon. De har de kända namnen på sin sida. De har tänkt ta tag i klimatproblemen genom att bilda en äktsvensk folkrörelse. Och på samma sätt som Feministiskt Initiativ riskerar de att på det sättet döda hela frågan. Visst är det ett bra initiativ och visst kommer Klimataktion kamma hem några spaltmeter tidningstext. För några kommer det säkert funka jättebra som initiativ.
Men, den största folkrörelsen är den som du och jag gör på egen hand genom att agera med både hjärta och hjärna. Lika lite som vi behöver en kyrka för vår tro behöver vi en institutionaliserad folkrörelse för det sunda förnuftet. Livet är inte en kampanj. Det är större än så. Och klimatet mår bäst av att vi gör vad vi kan för att leva smartare, effektivare och mindre slösaktigt med allt vårt kapital – kulturellt, ekonomiskt, socialt och ekologiskt.
Klimataktionen börjar inifrån dig och mig. Inte på ett konstituerande möte.
Tänk om, tänk rätt
Länna handelsplats i östra Huddinge. Några opersonliga köplador ligger som en mur runt en enorm yta fylld av parkeringsrutor. Här hoppas jag vi som kan påverka utvecklingen kan tänka om och tänka rätt. Området bör spegelvändas. Parkeringsrutorna ligger ju bättre utanför muren så kan vi fylla innergården med små mysiga butiker, planteringar och fikaplatser.
Eller hur?
Inkompetent miljöminister?
Jag har alltid tyckt att miljöminister Andreas Carlgren verkar vara en ganska klok person. Men alldeles nyss hörde jag honom säga något riktigt knasigt på Ekot. Han uttalade sig med anledning av SIKA:s analys av att bensinpriset behöver fördubblas på tio år om vi i Sverige ska nå våra utsläppsmål.
Andreas Carlgren sa att en fördubbling av bensinpriset INTE fanns i hans begreppsvärld.
Då säger jag: VAKNA ministern! Bensinpriset måste och kommer fördubblas eftersom:
- Tillgången på bensin kommer fortsätta minska och efterfrågan öka
- Global inflation kommer driva på prisutvecklingen
- Det behövs som ekonomiskt styrmedel för att få alla som använder petroleumprodukter till något så onödigt som transporter att gå över till andra och mer hållbara drivmedel som biobränslen
Det har ministern rimligtvis koll på. Jag tolkar hans något knasiga uttalande som ett sätt att inte säga detta, eftersom han i någon slags förvirring tror att han måste ljuga för att inte stöta sig med den äktsvenska opinion som säger att bensinskatten måste sänkas. En opinion som påfallande ofta företräds av gubbstruttar som fåfängt slåss för personbilens och förbränningsmotorns bevarande, trots att det finns mycket bättre alternativ idag. Till exempel den norska elbilen Think som kommer till Sverige nästa år.
Min kloka vän Magnus har skrivit om detta också.
Götgatan tur-och-retur, men ekologiskt
10:23 Svänger ut ifrån kommunhuset i Huddinge.
10:32 Står vid Magelungens västra strand och tittar ut över kolonilotterna som ligger mellan Rågsved, Myrängen och Fagersjö.
10:45 Efter lugn och behaglig körning genom Högdalen, Bandhagen och Svedmyra står jag på Sockenvägen och tittar ut över Gamla Enskede mot Globen.
10:51 Har tagit mig upp till Gullmarsplan via Enskede Gård. Står och laddar för att ta mig den sista hårt trafikerade biten in till Söder. Lugn och behaglig körning hittills. Men, nu ska jag tampas med fler filer och massa stressade yrkesförare.
10:53 Rullar ned för Johanneshovsbron mot Skanstull. Nedförsbacken gör att jag håller 50-55 km i timmen så jag blir inte alltför omkörd eller är i vägen.
11:00 Efter att ha snurrat runt och letat hittar jag till sist en parkering för tvåhjulingar på Östgötagatan. Framme. Helskinnad. Effektiv körtid cirka 25 minuter. Batterikapaciteten har knappast gått ned alls från full laddning.
11:01 Går från Östgötagatan via Skånegatan till Götgatan där jag ska träffa min lunchkompis Gunilla. Hoppas fåfängt på en lunch med panoramautsikt från Skrapan.
12:29 Efter en välsmakande vegetarisk lunch på en trottoarservering och en latte i solen på Nytorget med lite prat om jobb, livet och lite skvaller hämtar jag hjälmen på Gunillas kontor innan jag korsar Götgatan för att ta mig hem till mitt kontor igen. Sneglar söderut och förbereder mig på motlut.
12:39 Väntar på grönt ljus i korsningen Ringvägen-Götgatan. Nu gäller. Ett par hundra meter uppför Johanneshovsbron för att komma igenom Gullmarsplan.
12:43 Förbi Gullmarsplan. Stannar och kollar batteriläget. Bedömer att jag har ungefär 65 procents kapacitet kvar. Inga problem att komma hela vägen hem.
12:48 Enskede Gård – smala gator, små villor. Men jäklar i min lilla låda vad dyrt det är.
13:17 Efter att ha glidit fram i behaglig fart längs Hagsätralinjens tunnelbanespår har jag stannat i Stuvsta Centrum för att köpa latte. Tror mig ha hittat det optimala läget för gasen. Läget som optimerar effektuttaget ur motorn och sparar batterikapacitet. Indikatorn som visar återstående kapacitet har rört sig väldigt litet på vägen hem.
13:26 Kör sämre än när jag gjorde lattetestet förra gången. I sista rondellen välter muggen och mina vita sneakers blir lattespräckliga.
13:29 Drygt tre timmar efter att jag lämnade kontoret är jag tillbaka. På den tiden har jag hunnit åka Götgatan tur-och-retur samt kombinera möte och långlunch. Bedömer kapaciteten i moppens batterier till att vara 30-40 procent. Det får anses vara rimligt och till och med helt ok. Enligt tillverkaren E-max ska en människa som väger 75 kg kunna åka mellan 70 och 100 kilometer på en laddning under förutsättning att vägen är flack. Jag väger 20+ kilo mer och har åkt ganska kuperat. Inräknat min sträcka till jobbet har jag kört ungefär 40 kilometer.
Elmoppen är ett reellt alternativ för jobbresor. Jag hade knappast tjänat någon tid att tala om på att ta bilen. Absolut inte på att åka kollektivt. Det går att åka ekologiskt och egoistiskt på samma gång. Och ändå vara en effektiv arbetstagare. Alltså borde min arbetsgivare fundera på allvar om inte elmoped vore ett alternativ som tjänstefordon. Inte minst med tanke på att jag är övertygad om att de flesta resor som görs i kontorets poolbil genomförs av en ensam människa och är kortare än 40 kilometer.
När barnen får bestämma
Jag har haft en strålande arbetsdag. Vi hade en teckningstävling i Arena Huddinges monter under helgens Huddingedagar där barn fick rita hur de vill att de ska se ut där de bor när de blir stora. Idag fick jag gå igenom alla dessa teckningar, scanna och publicera. Kände att jag vill bo i barnens Huddinge.
Minska mitt avtryck
Mitt ekologiska fotavtryck är för djupt. Jag funderar och funderar på vad jag kan göra mer. Inser att en livsstilsförändring är lösningen. Det räcker inte med att elda pellets för att värma huset och vårt vatten och att ersätta resor till från jobb, träningar och matcher i bil mot resor på elmoppe. Det krävs mer.
Därför börjar jag rikta blicken mot mina konsumtionsmönster. Det handlar om vad jag köper för kläder, mat och andra prylar. Jag måste lära mig mer. Men, en sak vet jag redan. Kött är en riktigt dålig grej. Att producera ett kilo kött kräver enorma mängder resurser och är en stor påfrestning för klimatet. Alltså börjar det bli dags för mina vego-tankar att övergå från tankar till praktiskt handling.
Om du har några bra tips på någon webbplats eller bra bok med tips och fakta om hur en vanlig svenne kan ställa om sin konsumtion får du gärna posta dem här.
Tom tank
Nu har jag för första gången tangerat tom tank på elmoppen. Kört till batterierna är tomma alltså. Enligt tillverkaren ska mopeden klara mellan 70 och 100 kilometer på en laddning under förutsättning att föraren väger 75 kilo och vägen är plan. Nu väger jag betydligt mer än 75 kilo och vägarna jag far på är ganska kuperade så därför anser jag att 60 kilometer på en laddning är bra. Allra helst som det är rätt kallt i luften fortfarande.
Skidor inomhus – ett ekofelsteg
Det känns som en dålig grej att bygga in Hammarbybacken. Något säger mig att det kommer gå mängder av energi för att underhålla denna fåfänga skidsatsning. Känns som ett riktigt dåligt sätt att möta klimatförändringarna.
Jag har uppenbarligen gått på ett aprilskämt. Dagens loser. Hm… kändes ändå rätt troligt på något sätt.
Earth hour och sommartid
Ikväll uppmanas vi att släcka ljuset en timme mellan åtta och nio. Vore det inte bättre att alltid släcka ljuset? Det kanske är en fin symbolhandling, men kommer det inte kännas oerhört fånigt att tända igen strax efter nio? Mitt förslag är att låta lamporna fortsätta vara avstängda.
Inatt ska vi dessutom ställa fram klockan en timme. Sommartiden är här igen.
E-max 110s
Det här är ett gammalt inlägg. Vill du veta mer om mina erfarenheter av att köra E-max? Kolla i elfordonskategorin.
E-max 110s. Nu en del av min framtid. Ett ekologiskt, ekonomiskt och roligt sätt att transportera sig själv. Hämtade upp den på eftermiddagen hos Fredrik och Per på Emission Free Bikes i Slagsta. Första prövningen de femton kilometrarna hem i nollgradig luft. Den tunga mopeden ligger stadigt på vägen. Elmotorn drar jämnt och starkt, när den slår av vid lagstiftade 45 km/h känns det snopet, som den har mer att ge. Att röra sig i trafiken kändes helt ok. Turen var lite kall, men jag lär inte åka särskilt många så här långa turer i den här temperaturen.
Emission Free Bikes ska ha beröm. De har stått för saklig information på ett jämrans trevligt sätt. Känns trygga som leverantörer. Hoppas verkligen de kommer gå bra för dem. Den typen av entreprenörer, som säljer smarta produkter, behövs. Att de lyckades få ett försäkringsbolag att förstå att farbröder som jag med ekosamvete vägrar betala försäkringspremier anpassade efter femtonåringar med racerambitioner utan trafikvana tyder på smarthet.
Så här långt är betyget för E-max högt, lika högt för EF-Bikes. Mitt också, eftersom jag faktiskt gjorde slag i saken och förenade ekologi, ekonomi och lust. Om nu bara våren kommer på riktigt när jag byter jobb om en vecka kommer detta bli en bra del av min vardag.