Började dagen med att sova lite för länge. Åt ett kokt ägg och hastade med Camilla iväg, först till dagis, sen till Flemingsberg och till sist kontoret. APT med lite småjobbiga känslor och sedan snabbt iväg til tandläkaren där det bjöds på undersökning (finfina tänder) och lite tandstensborttagning (våldsamt men ändå värdigt). Sen tillbaka till Ella och dagis för att få i henne lunchdosen Spectramox (antibiotika för örat). Tillbaka till jobbet och dags för ett kort möte om ett litet event imorgon. Sen lite tänk och prat innan nästa möte. Därefter tillbaka till dagis för sista gången idag. Med Ella i bilen styr jag till Flemingsberg igen för att hämta upp Camilla. Därefter ett par kilometer norrut och middag hos köttclownen i Älvsjö, en Cesarsallad för mig. Efter födointaget en tur till COOP Forum i Västberga för inköp av vinterkängor och overall till Ella och livsmedel till oss alla. Sen hem och fylla kylen, göra kvällsmat till barnen, ge Ella dagens sista dos och nu lär det inte hända jättemycket mer. Strax före sju imorgon lämnar jag hemmet till fots för att delta på ett frukostmöte.
Resten är än så länge obekant. Den djupare innebörden i allt detta är än så länge oklar.
Slut på hopp
Inga mer hopp i vår trädgård den här säsongen. Studsmattan är nedmonterad. Skratten från små magar som det kittlar i kommer inte eka här på ett tag. De får eka på någon annan plats.
Tårtan
Under ledning av Hanna blev det här dagens tårta. De är duktiga, barnen. Jag kände mig tvungen att bryta min LCHF-diet för en kort stund. Och det smakade ljuvligt.
Hanna spräcker nollan
Hanna, min stora och fantastiska dotter, gjorde sitt första mål för säsongen idag när Huddinge spelade 5-5 mot Tumba i en stenhård match. Jag är stolt. Och glad.
En måndag i elva ord
Försova, avdelningsmöte, besparingar, Cesarsallad, uppdatering, mobilkrångel, vårdcentral, Vårdguiden, väntan, öronakuten, debriefing.
Torsdag 18:59 och läget är lugnt
OK, har lugnat ned mig tillsammans med resten av själarna i familjen. Dessutom hunnit resonera lugnt i förbannat tillstånd med den människa jag resonerar mest med i hela världen under en kort bilresa. Sen kom jag på en sång som är klok där sångaren sjunger:
Jag är rädd för ett liv som nöts bort bland detaljerna,
att jag ska blanda ihop ansvar med attiraljerna
de nya krav som följer med det man äger och har
Jag har trettioåtta år, pappa till en femåring och trettonåring och vet väldigt väl vad det är som inte funkar men letar fortfarande efter lösningen. Tills jag hittar den försöker jag använda foten-i-kläm-jajamän-prinicipen och tänka positivt.
Det gör det lättare, trots att det inte löser själva problemet.
Torsdag 16:53 och jag hatar mitt liv
I vardagsrummet sitter tonåringen och tittar på något högljutt skit på teven. I sitt rum sitter femåringen och storgråter. Hon har gått i baklås eftersom hon inte hann rita klart en teckning på dagis och tuschpennorna hemma är för dåliga. Hon skriker som en arg bebis. Går inte att trösta. Tonåringen vill stänga in henne eftersom det stör hennes högljudda tevetittande. I köket står disken i drivor och måste tas om hand för att det överhuvudtaget ska kunna lagas nån mat. Utanför huset står två ton pellets som måste bäras in i garaget som måste röjas först om det ska få plats något mer. När som helst ringer hustrun och ska hämtas upp. Samtidigt flyter en död fisk runt i akvariet nånstans.
Jag orkar fan inte. Men tar ett djupt andetag och gör det. Här och nu. Minfullfuckingness.
Drivor av prylar och skit står mellan mig och de jag älskar. Ibland. Jag är trött på att förvalta de där drivorna.
Kort konversation 12:26
Trettonåringen ringer från sin mobil:
Pappa, nu bara måste jag få en ny mobil.
Pappan:
Varför då, vad har hänt?
Trettonåringen:
Jo, jag satt på skåpen i skolan och när jag skulle hoppa ned tappade jag mobilen bakom skåpen. Vi fick ut den, men nu har liksom den viktigaste knappen på hela mobilen lossnat.
Pappan:
Jaja, ta hem alla delar så får vi se vad som händer.
Trettonåringen:
Okejrå. Hejrå.
Pappan:
Hejrå.
(Mind you, hon ringde från mobilen…)
Att göra samtidigt som jag lyssnar på Cohen-covers
Är hemma med hostigt barn idag. Ska nu försöka göra den perfekta gokaffen med Aeropressen innan jag fixar lunch och disk. Samtidigt skiner solen ute, träden skiftar i tusen färger och jag lyssnar på svenska Cohen-covers. Gör det du med.
En tisdag
Morgonen är kall och vi lyckas överdosera Ellas insulin. Hon får extra god frukost på grund av detta och vi blir bara lite försenade.
Mitt på dagen när jag går ut för att röka inser jag att det stora fimpbehållaren/askkoppen som funnits på framsidan av huset där jag jobbar är borttagen. Nu ska rökarna bort från framsidan. Går runt huset och bak till skämssidan där en personalaskkopp fortfarande finns bland bilar och betong.
Andra gången jag går bakom huset känner jag mig kriminell. Som om jag håller på med något ljusskyggt.
Sen hämtar jag Ella och vi åker hem för att plantera fyra frön hon hittat på dagis. Frön som mest ser ut som opoppade popcorn i mina ögon. Men, vi planterar dem med kärlek i rabatten och vattnar.
Om det händer något mer idag ser jag det bara som bonus.