Har mått konstigt ett par dagar. Det är som att min ämnesomsättning löper amok. Dessutom ont i bröstet och lätta små yrslingar då och då. Magen har lämnat kroppen. Tror att kroppen säger något. Mina batterier är slut efter vintern. Min sköldkörtelrubbning spökar till det och lägger på det där lilla extra som får mig att bli lite rädd och tro att det nu har blivit dags för hjärtintensiven.
Har en tid hos doktorn om en vecka. Känns viktigt.
Samtidigt har en sak blivit klar för mig den senaste tiden. Jag har inte lust att vara ensammast i världen längre. Måste hitta någon att dela mål med på jobbet. Jag har världens finaste uppdragsgivare och roligaste uppdrag, men trivs inte med att stå lite utanför. Har tokmycket att göra under våren. Kommer fortsätta springa runt som någon slags extern inspiratör, rådgivare och skrivare. Men, jag måste hitta en partner. Eller blir rekryterad. Måste få in ett par personer i mitt arbetsliv som talar om för mig att det räcker. För som det är nu slutar jag aldrig jobba. Blir aldrig nöjd.
Jag vill må bra på lång sikt. Mina gener är ju på väg till hjärtintensiven. Mitt blod är så tjockt att jag kan få en propp när som helst. Ett par gånger om dagen ser jag ut som ett stoppljus. Röd som en tomte. Det kanske skulle vara kul att leva istället.
Det här med sammanhang
Nu när solen är på väg tillbaka kommer också min lust. Det var kanske den värsta vintern hittills. Ju äldre jag blir desto svårare blir det att överleva de här månaderna av mörker och kyla. Trots det hann jag starta ett aktiebolag. Och precis när jag gjort det hoppade jag på en halvtids projektanställning i den kommunala organisationen där jag lever. Känslan av att vara i ett sammanhang som är större än mig själv och mina egenintressen och att dela mål med andra känns direkt i magen. Bara två halva arbetsdagar in i den här processen.
Det handlar om tre månader, kanske fyra. Sen får vi se hur det har gått. Jag bollar förstås samtidigt med tre eller fyra idéer som kommer utvecklas framöver. Plus mitt fina åtagande i Huddinge. Dessutom några andra projekt.
Sammanhang. Det är fint att vara mitt i dem.
Platsbanken
Kollar Platsbanken. Torftigt. Sorgligt. Ändå kan jag tänka mig att det skulle vara skönt att bli rekryterad.
Trött på att inte riktigt få ihop livet, igen
Sitter i soffan, fast i en känsla jag känner igen. Känner mig trött och lite håglös. Har nog bränt lite för mycket energi på lite för kort tid igen. Utan att ha kommit ur det mörka halvåret riktigt. På väg in i nytt roligt omfattande uppdrag, dock som projektanställd på halvtid ett par månader. Ungefär samtidigt som mitt AB registrerades. Så nu har jag två halvtidsuppdrag, plus tre-fyra andra större åtaganden och utvecklingsprojekt. Hundvalp på gång om fyra veckor som jag behöver tillbringa i stort sett all vaken tid tillsammans med de första månaderna.
Det kommer bli intensivt. Och jag är redan lite trött. Konstaterar tre saker i känsloläget:
- Jag behöver anställa någon som ser till att jag producerar ibland och inte lägger så mycket tid på möten och resor.
- Eller så behöver jag pausa det här företagandet och ta anställning hos någon som ser till att jag jobbar och gör det jag ska, men sen tar hand om allt det där andra. Så jag får tid över till annat.
- 06:38 går tåget imorgon mot Stockholm och en planeringsdag.
Tänker på den där läkaren jag inte hittat än. Mina blodvärden. Stressen och det tjocka blodet. Tänker på att jag älskar att jobba och gör det hela tiden. Det är kul, det är mitt liv. Funderar på när, var och hur jag ska få ekvationen att gå ihop. Det här livet där jag springer runt och sprutar ur mig tusen idéer om dagen utan att ta betalt. Kul men krävande.
Går och lägger mig.
När jobbet är som bäst
Hade en sån där lite magisk dag idag. På jobbet. Ibland känner jag att jag älskar att jobba. Oftast när det handlar om att få bidra till möten där människor träffas, inspireras, lyssnar och lär. Som idag på Mötesplats Huddinge. Har bloggat om det på min nya firmawebb och på arenahuddinge.se. Går och lägger mig nöjd. Gonatt.
Dags att ta tag i något
Vaknar med rödstrimmiga ögon efter fyra timmars sömn. Satt uppe till 02:00 för att lilla barnet hade lågt blodsocker. Sen dess har dagen gått i ungefär den riktningen. Dagar efter nätter med för lite sömnt gör gärna det. Det känns motigt, segt och lite surt. Gratistimmarna tickar på, men det känns inte som att de hjälper mig till några fler betalda uppdrag just nu. Jag pitchar och pitchar, får fler och bättre relationer men inga affärer. Det här med att inte vara anställd och jobba åt någon av de stora organisationerna verkar vara något av ett aber i mitt liv just nu.
Många uppskattar de förslag jag lägger på egen hand eller tillsammans med andra. Men ingen vill betala för det. Jag är mer än välkommen att jobba bro bono både här och där. Minns oräkneliga ideer och projekt som startat så när jag var anställd. Men, då gjordes många av dem åtminstone. Till glädje för både mig och mina arbetsgivare. Nu kommer mina idéer inte fram längre.
Jag är inte med, helt enkelt. För många veckor/månader i reaktionsland har fått mig att tvivla på något. Det är dags att fatta några beslut och gå åt något håll. Just nu oklart vilket, dock. Aktiebolaget är snart bildat, så varför inte låta mig rekryteras? Nej, nu ska jag knalla iväg till kontoret.
Ensam och egen
Det finns dagar när den där ensamheten i egenföretagandet känns sur. Det här med att inte dela mål med någon. Jag har svårt att vänja mig vid det.
Vårterminen är igång
Jo, vi fick upp barnen. De kom iväg till skolan och tandläkaren. Själv kom jag fram och tillbaka till Huddinge. Det innebär att vårterminen är igång. Känns helt okej. Jag hoppas det kommer hända många bra saker den här våren.
Provar något nytt – på en hög nivå – känns läskigt
Jag var jättespänd. Nervös. Inte för att jag inte skulle klara av det, utan för att sammanhanget kändes så viktigt och intressant. En konferens med beslutsfattare på högsta nivå. Med talare på ännu högre. Arrangerad av några av klokaste och bästa människorna jag vet på två myndigheter där jag själv har jobbat och ibland längtar tillbaka till.
Hur kunde jag tacka jag till vara moderator för den här konferensen?
Så kändes det. Men, det gick finfint och jag har provat något nytt. Jag har lett samtal på scen med statsråd, landshövding, generaldirektörer och andra toppar i min värld. Inför ett par hundra andra av samma kaliber. Dessutom lärde jag mig mycket och inspirerades i ett ämne jag är hyggligt insatt i. Digitaliseringen av Sverige.
En bra dag alltså. Lättnaden ikväll är stor. Möten är grejen.
Alternativ
1. Försöker få ett lönearbete
2. Slår ihop min firma med någon annans
Jag kommer inte kunna fortsätta på egen hand. För torftigt i det långa loppet. Sen lär förstås både alternativ ett och alternativ två ta tid.