Författare: fredrikbronner

Människan är beroende. Av kontakt med andra människor. Det är det som gör dig och mig mänskliga. Stimuli, respons, känslor, samtal, tankar, beröring och sådant. Ta bort det ifrån oss och vi blir sjuka. I magen, i hjärtat, i själen. Därför tycker jag det känns lite knasigt att Dagens Nyheter idag publicerar en artikel där de menar att Facebook gör människor olyckliga. En hårt skruvad vinkling byggd på lika skruvade tolkningar av en enskild studie. Som i min tolkning snarare visade det som jag brukar påstå. Att människor som använder Facebook berikar varandra.
All kommunikation, diskussion, påverkan och utveckling bygger på samtal. Att människor diskuterar och inspirerar varandra. Det leder till känslor, erfarenhet, kunskap och beslut. Det här samtalet förändras hela tiden och antar nya former på nya platser. Torget, sammanträdesrummet, mötesplatsen, gathörnet, plenisalen, mässan, insändarsidan, anslagstavlan, cafét, barn och konferenscentret kompletteras med nya arenor för mänskliga möten. Som Facebook.
Jag tycker det känns konstigt att ifrågasätta att människor vill lägga tid på att ha kontakt med andra människor. Facebook är inte något annat än en ny arena. Där väldigt många människor pratar med varandra, delar kunskap och upplevelser. Känslor. Det känns inte oroande, tycker jag. Tvärtom, det känns hoppfullt att fler människor lägger tid på diskussion än tevetittande och tidningsläsande i ensamhet. Facebook är människorna som använder tjänsten. I min värld sprider människor lycka, och jag är ganska övertygad om att den där undersökningen går att tolka på det sättet också.
 

TED är ett bra exempel. På att världen blir bättre. På att människor vill mötas och prata om viktiga saker. Lyssna på varandra. Inspireras och inspirera. Så populärt att det växer organiskt över planeten. Nästan utan att de som står bakom TED kan kontrollera det. Men, de tar det med ro, öppnar upp sitt API och bjuder in fler att vara med i utvecklingen.
– Loss of control is the whole point, säger Chris Anderson.
29 februari arrangerades TEDx-events på 166 platser. Onsdagens program från TED2012 i Long Beach, Kalifornien streamades exklusivt till de här platserna som också interagerade. En av platserna var Bio Roxy i Örebro. Fifi Nylander och Kal Ström heter två personer som tror på det här konceptet och har tagit det till Örebro. Bjudit in och samlat ihop öppna, kreativa, kloka och spännande människor. I pauserna från Long Beach hade de bjudit in två lokala talare, Cecilia Jansson, konstnär som arbetat med interner på fängelset i Kumla höll ett inspirerande tal om känslor, konst och ett fängelse, men kanske mest av allt om människors egenskaper och känslor. Mohlavyrs tal bestod av två låtar. Hon är artist och sjöng. Också ett sätt att sprida inspiration och väcka tankar.
Det händer bra saker när människor möts. När vi lyssnar på varandra. Och pratar. Jag är tacksam över att Kal och Fifi har tagit TED till Örebro. Det här kommer växa. Hjälpa mig och kanske dig att göra ännu bättre saker.
Läs mer om TEDxÖrebro.

Har av olika anledningar fått anledning över den del av mitt erbjudande som handlar om bilder. De tre senaste förfrågningarna jag fått om att fotografera har slutat med att jag i ett fall prisat ut mig, ett fall hänger lite löst och ett fall fick uppdraget omgående. Skillnaden mellan de tre är att jag i det första fallet fick frågan från en organisation som inte köpt bilder av mig tidigare, att jag i det andra fallet fick frågan efter att ha blivit rekommenderat och i det tredje fallet fick frågan från en entreprenör jag fotograferat i ett annat sammanhang tidigare.
Människor jag jobbat med brukar anlita mig igen. Även bildkunderna. Eftersom de vet vad jag går för och att de kan lita mig. Framför allt eftersom de vill jobba med just mig. De köper inte bilder. De köper mig och mitt sätt att dokumentera med bilder. För det är de beredda att betala vad jag behöver ta betalt.
Nya kunder tycker ibland att jag är för dyr. De vill ha ett pris per bild. Sällan lönsamt för fotografen. Och jag har svårt att tänka mig att jobba utan att vara lönsam bara för att få nya uppdrag. Jag har för många förfrågningar och uppdrag för att vara så desperat. Åtminstone just nu. Dessutom kan jag inte konkurrera med deltidsarbetande entreprenörer, svartjobbare eller bildbyråer. Jag erbjuder ju inte kvantitet. Bara kvalitet. Framför allt personlighet.
Imorgon ska jag göra ett roligt jobb. Som inte är ett jobb utan ett volontäruppdrag. Det handlar om att dokumentera TEDxÖrebroLive. Kommer bli en fin kväll. Kunskap. Kvalitet. Fifi Nylander och Kal Ström har tagit TED till Örebro. Jag tycker mycket om det.

En av de mest inspirerande och lärorika sakerna jag har förmånen att få arbeta med är Ung Företagsamhet. Eller rättare sagt en av mina uppdragsgivare, Arena Huddinge, är engagerad i att stötta ungdomar från Huddinges gymnasieskolor som går igenom Ung Företagsamhet. De här ungdomarna är modiga, handlingskrafitiga, kunniga, innovativa och levande i ordets mest kreativa bemärkelse. Nu är det dags för Stockholmsregionens UF-mässa Våga Vara Egen 2012. Det råkar också vara världens största UF-mässa. Jag kommer åka till Stockholmsmässan för att dokumentera ett antal UF-företag och ungdomar när de förbereder sig och bygger mässmonter.
Jag utgår från att jag kommer åka hem med bra känslor i magen. Igen. Att möta och prata med de här ungdomarna är nämligen en kick.
 
 

Nu har det hänt igen. Allt ska vara klart samtidigt. Så idag och resten av veckan jobbar jag för fullt i bägge hjärnhalvor. Samtidigt. Blir frustrerad när jag inte hinner gå i mål med den grafiska formen för ett event innan jag ska vara på plats och prata i radion. Blir trött när jag inte hinner formulera klart dispositionen av den där viktiga analysen jag håller på med samtidigt som jag väntar in korrektur från en uppdragsgivare. Blir fundersam över definitioner jag läser och metoden jag formulerar. Och lite till.
Mest av allt är det kul och inspirerande. Jag arbetar tillsammans med spännande människor och roliga uppdrag just nu. Och ibland händer det. Fortfarande.
Att allt ska vara klart samtidigt.

Örebro slott, foto Mikael Sundberg
Kommande sex månader ska jag sitta här och jobba. Eller rättare sagt, mitt kontor kommer vara här. Jag kommer sitta tillsammans med inspirerande och kloke Kal Ström, som driver företaget Us3. Vi delar på lokaler som tidigare använts på både dåliga och bra sätt. Kvinnor har suttit fängslade här, och människor som vill berätta om Örebros erbjudande för andra har suttit i möten här. Kvinnor och män som varit med och utvecklat kulturscenen i staden har träffats här.
Nu flyttar vi in en period.
För mig handlar det om att ha mitt skrivbord på en tillgänglig plats. Ett ställe dit de jag jobbar med och åt kan komma och träffa mig när de vill. Nu har jag hittat en lokal mitt i Örebro, i den byggnad som mer än någon annan bär Örebros signum. Inspirerande. Väggarna är tre meter tjocka. Det är högre i tak. Men mest glad är jag över att sitta tillsammans med någon annan. Och att vi har möjligheter att bli fler om vi vill. Det handlar om tillit, gillande och kunskap. Lika mycket om att det ska kännas kul. Här kommer vi jobba med våra olika uppdrag, men också ha ett kreativt kunskapsutbyte. En tankesmedja ser jag framför mig.
Kom gärna förbi och var med i samtalet. Kansligatan 1 är adressen. Men kontakta mig innan, eftersom det inte är säkert att jag är på plats. Mina uppdrag tar mig allt som oftast ut till andra platser. Men, när jag behöver sitta och jobba fokuserat kan jag nu göra det i en fantastiskt inspirerande miljö.
Välkommen.

Det är fullt upp. Jag håller just nu på att packa ned hemmet för att flytta för andra gången på sex månader. Vårt tillfälliga boende i en stor trea på Norr i Örebro är över, nu är det dags för en permanent lösning och nästa vecka flyttar vi in i en femma på Hamnplan i samma stad. Samtidigt är vi inne i uppstartsfasen av vårt aktiebolag. Och kollar lokaler. Har hittat en perfekt plats och förhandlar nu med hyresvärd och tänkta grannar. Om allt går i lås blir det fantastiskt trevligt.
Samtidigt händer andra saker och jag hittar nya möjligheter att jobba med frågor jag verkligen brinner för hoppas jag. Vill berätta om människorna som gör Örebro till en fantastisk plats. Om förändringen staden genomgår. Tack vare kvinnorna och männen, pojkarna och flickorna som vill utveckla, lära sig och möta andra. Bjuda in fler att dela de här förutsättningarna och upplevelserna.
Har dessutom förmånen att fortsatt arbeta med kreativa och handlingskraftiga kamrater i Huddinge och Södra Stockholm, vilket är inspirerande. Människor som i mycket delar egenskaper och vilja med de jag lärt känna i Örebro.
Hinner inte vara ute och träffa alla som jag vill träffa, men om några veckor blir det lite lättare igen. Texter, analyser, workshops, planering för Almedalen och annat. Efterfrågan är hög. Allt fler arbetar personligt med sin kommunikation. Stärker sina relationer och pratar tydligare eftersom de lyssnat bättre. Jag är glad över att få hjälpa till.

Det har varit jul. Nyår. Viktigast av allt – jullov. För första gången på många år har vi varit lediga tillsammans, hela familjen. Det har varit fantastiskt skönt. 2012 är här. Ett spännande år. Mycket kommer hända. Jag är redan uppbokad till stora delar. Uppdragsgivare i Huddinge, Stockholm och Örebro har intressanta projekt på gång där jag hoppas kunna bidra på bra sätt.
Ligger just nu i långt gångna förberedelser för att starta aktiebolag. Först ska jag och de jag lever tillsammans med flytta till en större bostad. Tittar fortfarande efter lokal för firman också, men det får ta den tid det tar.
Jag tror på 2012. Ett spännande år. Mycket att lära, mycket att göra och framför allt många att lära känna.
Fint.

Det sitter kanske hundrafemtio tjejer, killar, män och kvinnor i publiken. Vi har planerat, diskuterat, och nu genomför vi. Det handlar om unga, företagsamma människor som läser på gymnasiet och inom ramen för skolan går igenom Ung Företagsamhet. De får starta, driva och avveckla ett företag under ett läsår. Ett riktigt företag. Med riktiga varor och tjänster och riktiga kunder.
Ung & Företagsam 2011. Huddinges lokala UF-mässa. Stämningen är hög. Klockan har slagit åtta på kvällen. Ungdomarna har jobbat hårt sedan lunch. Byggt mässmontrar, mött mässbesökare, stått på scen och presenterat sina idéer.Nu har vi samlat alla och avslutar med prisutdelningar. Starka applåder och jubel när vinnare i olika kategorier presenteras och går upp på scen. Fantastiska Maria Berghäll leder inspirerande och engagerande. Jag står i kulissen och fotograferar, ser till att programmet håller och sköter presentationens bildspel. Njuter av stunden. På fyra år har jag och ett antal fantastiska lärare, tjänstemän och företagare tagit oss hit. Många av dem sitter i publiken. De har stöttat, ställt krav och gjort saker möjliga. Nu delar vi ut priser med kvalitet. Samlar ihop och ser. Försöker visa att det de här ungdomarna gör märks och gör skillnad.
Framför allt försöker vi dela kunskap och inspiration mellan näringsliv och skola. Mellan unga och erfarna.
Allt oftare känner jag att det är slitsamt med projekt och uppdrag där jag är både strateg och utförare. Men när jag står mitt i känslorna och ljudet från de som sitter och jublar kommer den där lugna energin mitt i kaoset. Det är då det är värt det. Jag känner mig stolt och glad. Men mest av allt inspirerad. Det är lätt att göra bra saker tillsammans med bra människor. I just det här fallet har ett antal kvinnor och män uthålligt jobbat hårt för att på sitt sätt kunna bidra till att unga tjejer och killar, kvinnor och män, får så bra förutsättningar som möjligt för att prova och utveckla idéer. Pia, Ali, Ed, Maria, Diana, Robert, Annika, Fredrik, Johan, Peter, Susanne…. listan kan göras längre. Fantastiska människor att arbeta med. Som kollega, som konsult. De gör skillnad. Vi har planerat i månader. Idag har vi jobbat sedan åtta på morgonen. Den tolfte timmen på jobbet kulminerar känslorna. Det som händer är proffsigt men framför allt mänskligt och fullt av känslor.
Och jag är glad, stolt och tacksam över att få vara med och genomföra något så bra.