I somras skickade jag ett mail. Det var till en av mina favoritbyråkrater – Gunilla Thorstensson på Tillväxtverket. Jag hade umgåtts intensivt med Maria Comstedt, Pia Forsberg och Eva Swede under en intensiv dag i Almedalen. Tre kloka kvinnor som jag inspireras av i mitt arbete. Och livet.
Jag bestämde mig för att jag också vill bli ambassadör för kvinnors företagande. Så jag ställde frågan. Gunilla tog emot den och vi pratade om saken lite kort. Båda förstod vi att det var lite svårt.
Jag är ju inte kvinna.
Men, nu har jag lagt en stund på att ansöka formellt. Nu söker nämligen Tillväxtverket ambassadörer för de kommande åren. Och jag vill verkligen. Tror verkligen att jag kan vara en bra ambassadör. Den insyn jag har i frågorna, den erfarenhet jag har och min vilja att lyssna och berätta om hur jag ser på företagande och idéer borde göra mig till kandidat. Att jag dessutom arbetar mest med kvinnor i min bransch och det är alla dessa kvinnors berättelser och kunskap jag vill vara med och förmedla. Dela till fler.
Jag är man. Det talar emot mig. Men, tro mig, det här är allvarligt menat. Precis som det där mailet. Ambassadörerna gör skillnad i näringslivet. Jag vill gärna vara med och göra den skillnaden. Lite mer än nu.
För övrigt anser jag att för få män är ambassadörer för kvinnors företagande.