Ella ligger och sover vid min sida. Vi slåss mot hostan och tröttheten. Försöker ta oss ur den nedåtgående spiralen av dålig aptit som fyller kroppen med syror. Vi ligger länge på morgonen. Noterar i periferin hur Camilla och Hanna tar sig upp och iväg till jobb och skola. Somnar om. Jag, som de senaste veckorna gått upp alldeles för hårt i jobbet, känner mig lycklig, ledsen, osäker och stark på samma gång. Nu ska jag göra det jag rimligen borde vara bäst på, ta hand om mitt lilla barn.
Nu väntar ett besök på Apoteket. Kanske också på Coop för att hitta saker hon vill äta.