Jag hänger inte med. Hjärntrött och desillusionerad. Att arbeta med hållbarhetsfrågor och omställning just nu känns totalt oefterfrågat. Ibland känns det som att det pågår någon slags förverkligande av en genialt utarbetad plan (vilket det förstås inte gör). Vi kommer att gå med NATO ganska snabbt, känns det som. Vi kommer att lägga ned all omställningspolitik som utvecklats de senaste 15-20 åren och vi kommer att bygga ett mer slutet, ängsligt och barrikaderat samhälle. Tilliten verkar inte stå så högt i kurs. Det är inte träden, ljuset och den odlingsbara marken som är våra räddare. Det är soldater, poliser och väktare.
Exakt hur de ska möta det stigande havet i framtiden är oklart.