Publicerat

Helt utan anledning

Det fanns inget.
Absolut inget.
Inget hände.
Inget alls.
Länge.
Jättelänge hände det absolut inget med det där som inte fanns.

Men….

Sen exploderade inget och blev allt, överallt. Ett ögonblicks verk, helt utan anledning. Jättelänge fanns allt innan något började hända i en pytteliten del av det där oändliga alltet. Helt utan anledning så började små mikroskopiska delar att dela sig och kopiera sig. Sen blev de bakterier, virus, dinosaurier och allt annat levande.

Inget blev alltså allt helt utan anledning. Det är det mest rimliga att tro på. Det och den eviga ekonomiska tillväxten som några av de där celldelade varelserna hittade på helt utan anledning (som allt annat som kommit till). Den ekonomiska tillväxten bygger på att de där celldelade varelserna offrar sin egen framtid, även det helt utan anledning.

Den framtiden är här.

Vad ska vi tro på nu? Den som inte tror på något brukar inte sällan tro på allt. Helt utan anledning.

 

 

 

Publicerat

Jul igen

Det blev jul igen. Inget var som vanligt men allt var som det ska. Fint häng med nya människor och de två som kallar mig pappa var med igen. Debut som kyrkvärd och en fin enkel julnattsmässa. En tur till Västergötland och ett vacker hem. Promenader i sol och samtal om allt som händer. Alla bär på sitt. Ibland blir insikten om detta glasklar. Det är inte alltid lätt, men det är som det ska.

Jag är tacksam.

Publicerat

Pandemin var aldrig över

Det var så många som ville det att den kollektiva viljan liksom fick oss att tro det – att pandemin var över. Vår längtan och tro spökade till det för oss. För så kan det vara med tro. Men, vad var det vi trodde på? Att allt skulle vara så där enkelt och kul som det alltid varit? Att våra gränslösa liv skulle kunna fortsätta?

Jag vet inte. Att regeringen fattar nya beslut om hårdare rekommendationer och restriktioner är väntat. Med all säkerhet också viktigt. Utifrån den där gamla utilitaristiska principen om största möjliga nytta till största möjliga antal. Det är ju den vi jobbar efter i någon slags etik.

Det handlar alltså inte om att någon (elak eller god konspiration) är ute efter mig eller dig. Nej, det handlar om det där gamla gemensamma sammanhanget. Det där vi kallar för samhället.

Även den här gången.

Publicerat

Klar luft

Vi åker ut till Hjälmarsberg igen, hon och jag. Hon är pigg och glad. Får springa fritt utan koppel. Jag är pigg och utsövd. Fina dagar med riktiga samtal med vänner som går igenom livet och möter sorg och svårigheter. Det är skönt att möta människor på riktigt, istället för i snabba och polariserade utrop i sociala medier.

Vi andas. Låter den kalla vinden som blåser över Hemfjärden bita lite i oss. Det är skönt att vara människa. Att vara begränsad och inte stå utanför elementen. Det är skönt att känna helheten. Jag är ingenting, och först då kan jag bli en del av allting.

Allt är som det ska, och ska bli.

Publicerat

December slog till

Två veckor in i december slog den stora tröttheten till. Nu är det svår att gå upp ur sängen på morgonen. Svårt att motivera nästan varje handling. Jag läser, läser och läser. Promenerar med hunden. Försöker finna mig i alltet. Vilket är svårt den här tiden på året.

Andas.

Publicerat

Onsdagkväll

Sitter och lyssnar på en manskör från Bulgarien som sjunger ortodoxa sånger i rent magiska stämmor. Eftersom den här typen av musik tagits upp flera gånger av föreläsare och litteratur som ett sätt att förstå religiösa upplevelser.

Och ja, det är lätt att förstå. Det är vackert så att det svartnar.

Dricker vitt vin och skriver årets små julkort. Små tackhälsningar till människor som varit snälla under året.

Publicerat

Blekt och kallt

Morgonpromenad i Hästhagen. Eftermiddagspromenad i Vena. Det är blekt och kallt. Vi fryser. Men det är också oerhört vackert.

Publicerat

December

Har precis lämnat in etik-tenta och packar nu väskor för att åka österut. Frukostmöte i Flemingsberg och sedan affärsrådgivning i Järna. Sen blir det fredagkväll i Solna med Maria som ska på utbildning på lördagen. Då styr jag hem till Kaserngården och lite julpyssel med flickorna som kallar mig pappa. Det blir toppen.

Det har varit en körig höst. Men sakta men säkert, eller tokstressigt, så börjar projekten jag jobbat i närma sig avslut och jag ser fram emot några kommande år med fullt fokus på studier. Ska ju läsa på Hagabergs folkhögskola (halvtid) under nästa år också, förutom heltidsstudierna vid Umeå universitet.