Låsen. Människor har låst fast något vid sundet. Kanske kärlek? Nej den går inte att låsa fast. Kanske förhoppningar? Kanske längtan och förväntan? Jag vet inte. Jag vill också låsa fast något. Eller kanske låsa upp. Det är lite oklart. Kommer tillbaka till havet varje dag. Här är det liksom fritt. Det finns plats. Och havet bryr sig inte. Det bara är där. Med skepp som sakta rör sig som hägringar. Med svanar som rör sig som nån slags sagovarelser med en värdighet människan aldrig kan nå.
Tänker på framtiden. Slutar att tänka på framtiden. Försöker stanna upp i det klara och kalla. I det öppna.
Jobbar på. Har möten. Gör rätt för mig. Sen går jag tillbaka till havet. Eller springer längs det och in i parkerna. Tiden går. Inget händer. Det kanske är bra. Men det är också väldigt tyst. Nån slags prövning. Tillit eller inte. Saknar Vilda. Tittar på träd. Försöker hitta rötter.
