Vi kommer att välja ungefär samma politiker.
Klickjakten kommer att se ungefär likadan ut.
Julhandeln kommer att slå rekord.
Tillväxten kommer att fortsätta.
Ekosystemen kommer att fortsätta brytas ned.
Mitt i detta dysfunktionella ska jag göra något annat. Oklart vad. Men, jag har tröttnat på att förhålla mig till det orimliga. Därför tar jag mig ut ur relationer som bygger på nån slags utnyttjande, aggressivitet eller makt. Från och med nu kommer jag att vara i relationer där vi vill varandra väl, litar på varandra och inte skadar oss själva eller andra. När det inte går, då får jag vara ensam.
Jag är trött. Fysiskt trött. Psykiskt trött. Snart 47 år gammal. De sista två åren i mitt liv har varit galna. Men, de har också fått mig att se saker klart och tydligt.
Idag är det på nästan alla sätt bara en helt vanlig dag. Som följs av en likadan. Men, ändå är känslorna lite överallt. Det beror nog mest på att jag är distanserad. Det här avståndet mellan henne jag älskar och mig. Som vi byggt in i vår relation eftersom vi försöker att ta hänsyn till andra. Det avståndet gör inte så mycket bra längre. Om det någonsin gjorde det.
Så det här nyåret är det sista jag distanserar mig. Vill vara nära. Vill leva nära. Kärleken är startpunkten. Basen, fundamentet, grunden – kalla det vad du vill. Det finns en framtid som är bättre. Jag vet det. Det är dags att sluta kämpa mot den.