Livet fortsätter att ta hastiga vändningar. Står just nu väldigt nära någon slags gräns. Men nu ska jag gå iväg och träffa någon och försöka att inte fortsätta det där trasiga samtalet vi hade när vi sågs senast. Det finns en hel jävla flock elefanter i rummet, men jag ska försöka att inte bry mig om dem.
Hjärtat rusar. Hjärnan har sagt upp sig. Om två dagar flyr jag till Gotland. Som det känns nu kommer jag att gräva ned mig nånstans på ön där ingen någonsin hittar mig.