En dag i februari låg den här dikten av Eeva Kilpi på mitt tangentbord. Några av de finaste ord som skrivits om kärlek. Någon skrev dem på en lapp och lade på mitt tangentbord.
Någon.
Till mig.
Det jag berättar nu har inte varit öppet eller känt för särskilt många. Någon kom in i mitt liv för tre år sedan. Någon gick fram till mig på ett mingel i Almedalen och vi började prata. Jag förstod då att det var en människa som ville samma saker som jag. Rädda världen, och med många gemensamma perspektiv. Senare, i början av 2015, fick vi chansen att jobba med varandra. Jag har under den tiden lärt känna en av de smartaste, klokaste och mest omtänksamma personer jag någonsin mött. Ett superproffs med en urstark vilja och energi. Och jag var varit väldigt glad över att jag fått jobba med henne och våra kollegor. Med en gemensam övertygelse.
Men i vintras så förändrades allt. Någon blev förälskad i mig. Jag blev förälskad i Någon. Kanske hade vi varit det undermedvetet innan, kanske inte, men plötsligt var det som om en slags väv mellan oss drogs bort och allt blev tydligt. Vi har lärt känna varandra på djupet, trots ganska små möjligheter i tid och rum. Men den tid vi får tillsammans håller på att växa och nu kan jag inte låta bli att berätta.
Under den här tiden har vi delat massor av ord och musik med varandra. Den låt som helt golvat mig och fångat mina känslor allra starkast är skriven av Christoffer Wadensten (Meadows) och finns inte utgiven ännu. Men här är en inspelning från P4 Örebro som är helt makalös (5:30 in i klippet). Låten heter Love to hear you talk.
I love to hear you talk
Give me every little thought
Let me keep you for a while now
I love to hear you talkI can never say out
What this is really all about
I’d like to come alive before I die
But this whole thing could take me outCross the water, dirt and hills
Try to find them, kill what kills
Grab the keys, walk the walk
Because I love to hear you talk
Den andra versen har fått mig att gråta många gånger den här vintern och våren. Eftersom vi samtidigt som vi fått uppleva denna starka kärlek gått igenom (och fortfarande gör) smärtsamma separationer. Det har inte gått att berätta om det här fina eftersom det skadat andra. Jag är väldigt ledsen över att det är så, men jag går sönder om jag inte får leva med de här känslorna nu.
Öppet.
Vi är nu tillbaka på platsen där vi träffades för första gången. I ett rum på Wisby Strand. Idag vet jag det jag inte visste innan den kvällen. En av sakerna tog det ett par år för att växa fram och förstå. Så här är det och jag kan inte hålla det inom mig längre.
Någon heter Sara.
Och jag älskar henne.
