25 år var vi ett par hon och jag. 21 år av dessa levde vi som gifta. Ikväll har vi skrivit under ett dokument som inte lämnar några som helst utrymmen för nyanser. Det känns i magen. Hårt och iskallt. Vi har ansökt om att få skilja oss. I sex månader ska vi vänta nu. Sedan bekräfta att vi fortfarande vill skiljas.
Jag satte mig och grät i köket när jag fyllde i blanketten. Lyssnade på Tommie Sewóns fina ”Inga monster”. Tänk att jag gjort det här. Valt att ta ett steg som gör så ont. I henne, i mig och i barnen. Jag vet att det kommer att bli bra, att jag gör rätt, men de här formella stegen som måste tas får mig att känna mig usel, ledsen och väldigt liten.
Jag vill skriva jättemycket. Berätta om nyanserna. Men orkar inte lyfta händerna just nu.
25 år trött, ledsen och frusen
25 år. Sen krossade jag hennes hjärta.
Ja, vi ska skiljas. Ja, det var jag som tog initiativet. Ja, det är jag som lämnar. Ja, jag känner mig som ett as. Idag, 19 januari, känns det som att jag har åldrats ett par år. De senaste veckorna har varit ett känslomässigt kaos. Överallt och hela tiden. Viljan, tvivlet, samvetet, längtan, livet, barnen, mörkret, ljuset, magontet…. det där förbannade magontet som jag levt med hela mitt vuxna liv.
Den här morgonen har jag vaknat med massor av tårar på insidan av ögonen. Tog muggen hon gjorde till mig för några år sedan till frukosten. Inser att den fortsatta vägen kommer att bli förbannat jobbig. Vad är rätt, vad är fel? Om jag verkligen vill vara den bästa pappan, vad är det då jag ska slåss för? Hur tar jag reda på vad hon vill? För första gången i livet tvivlar jag på att jag kan vara en bra pappa. Den smärtan är ny.
Just nu utmanar jag en hel kultur. En samhällsnorm. Samtidigt som jag krossat hjärtat på den som varit den viktigaste personen i mitt liv de senaste 25 åren. Och som alltid kommer vara en av de allra viktigaste, så länge jag lever.
Idag är jag trött. Ledsen. Frusen.
Söker bostad i Örebro
Efter 25 år ska vi skiljas. Det är jobbigt på många sätt. Bland annat eftersom vi behöver hitta nya bostäder. Det är inte det lättaste i en attraktiv stad där utbudet är begränsad och efterfrågan är stor. Örebro växer och nu ska vi hitta nya bostäder här.
Jag letar efter 1-2,5 rum och kök. På öster eller centralt.
Camilla letar efter 3 rum och kök. På öster eller centralt.
Vi har idag 5 rum och kök på Hamnplan som vi kan byta med.
Vi letar i första hand efter hyresrätt. Vi vill bo i samma delar av staden vi levt i de senaste åren. Det handlar om att vår elvaåring ska kunna få det så bra som möjligt i den här separationen. Det handlar om livet – skolan, kompisarna, närheten till oss som är hennes föräldrar. Ja, allt. Det handlar också om att vi vill bo kvar i en del av staden som inte är ett renodlat bostadsområde. Den delen av livet lämnade vi när vi flyttade hem till Örebro för fem år sedan.
Jag kan garantera att vi är bra, pålitliga och skötsamma hyresgäster. Jobb och allt annat i våra liv är ordnat.
Jag nås via https://www.facebook.com/fredrikwelander eller fredrik@fredrikwelander.se.