Jag är trött. Jättetrött. Det här med livskris och terapi har fram till idag varit toppen. Men idag öppnade jag något slags sår. Mitt i allt händer det andra saker och jag upptäcker att Värmland är en del av mig mycket mer än jag vetat om. Jag är halvtysk. Och halvvärmlänning. Så nu ligger jag och lyssnar på den här och känner mig tragikomisk.
Vem är jag?