Orkar inte läsa mer dokument där tomma ord staplas på varandra för att ingen ska kunna utvärderas, ställas till svars eller behöva göra något. Är trött på att läsa/höra/se nyheter om hur flickor och kvinnor på olika sätt utnyttjas, våldtas, löneslavas, hånas, nedvärderas och klassas ned. Får ont i magen av den fåfänga jakten på mer plats för bilar i staden. Det är 2013 nu. Men samtalen känns som 1983. Jag vill inte vara med i det samtalet.
Men, så länge som jag inte löst min försörjningsfråga så är jag kvar. Försöker bidra positivt. Pyser ut lite övertryck och gnäll här då och då. Just nu, den första kalla oktoberdagen 2013 har jag aldrig känt mig mer utanför det samhälle jag försöker vara med och jobba i. Kanske för att jag är utarbetat och trött. Kanske för att jag är sjuk i huvudet. Kanske för att samtiden är helt galen.
Fel. Fel. Fel. Jag vill fly bort. Till ett happyland där jag kan läsa och känna dofter. Andas. Vila. Sova hela nätter.