Jag vaknar till när Tankar för dagen börjar. Radio bredvid sängen har iofs låtit P1 prata på sedan klockan sex, men det är Tankar för dagen börjar tio minuter före sju som jag vaknar till på riktigt. Öppar mina sinnen och lyssnar. Just idag vaknade jag till lite extra. Carl Otto Werkelid pratade nämligen om något som jag själv försöker prata om ganska ofta. Vikten av att lyssna, läsa på och försöka förstå.
INNAN du själv försöker övertyga eller påverka andra.
I dagens snabba diskussionsklimat är det lätt att inte hinna. Inte hinna läsa på, vara saklig eller ens kunnig. Kommentarer publiceras snabbare än det som ska kommenteras. En rapport är ofta dissikerad och arikverad innan den publicerats. Det leder inte till bra saker i slutändan, tänker jag. Alla försöker påverka andra, men ingen lyssnar, så alla skriker högre, skriver med större bokstäver och gör dyrare kampanjer. Utan att det gör någon större skillnad.
För mig handlar det om respekt. En diskussion, ett samtal och en dialog bygger på respekt för varandra. Att jag är intresserad av den jag pratar med. Att jag tycker diskussionen i sig är viktigt, inte bara övertygandet. Det handlar om att jag tror på demokrati och att åsikter som stöts mot varandra inte sällan leder till nya och bättre åsikter. Lite kunskap helt enkelt.
Grunden i all kommunikation och utveckling är förmågan att lyssna, viljan att förstå och lära sig saker. Carl Otto Werkelid sammanfattade den här grunden väldigt bra i sina Tankar för dagen den här morgonen. Fint.