…att det ibland känns hemskt, farligt och läskigt att vara pappa. Att jag fortfarande kan falla fritt i känslan av oro när jag inser att jag inte kan försvara mina barn från livets baksidor. Att livet inte är som i Madicken. När jag krymper och känner mig otillräcklig. Som en fusk-pappa. Utan förmågan att skoja bort det onda, eller jaga bort det genom att visa musklerna.
Det gör ont. Och gör mig ledsen.
Ett svar på ”plötsligt insåg jag…”
Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.
Känner igen känslan… Man måste väl acceptera att det inte går att skydda någon annan, inte ens sina egna barn, från allt hemskt. Och att acceptera att livet är både svart och vitt och allt däremellan.
Tack för alla musiktips i din blogg…
I måndags såg och hörde jag Little Marbles på Mosebacke. Förband till Miss Li. Båda spelningarna var mkt bra.
Kolla in: http://www.youtube.com/watch?v=KwCKJSkSB80.