VAB-intyget igen

Kan inte låta bli att agera lite rättshaverist när jag läser socialförsäkringsminister Christina Husmark-Pehrssons uttalande idag.

– Vab-intyget har fått föräldrar att bli mer rädda om sina vab-dagar.

Det handlar om det lilla intyget personal på förskolor och skolor måste skriva för att Försäkringskassan ska känna sig trygga i att betala ut tillfällig föräldrapenning till mammor och pappor som tar hand om sina sjuka barn. Tydligen har uttaget av dessa dagar minskat med sex procent sedan intyget infördes.
Well, Christina, för den här pappan handlar det inte om att vara rädd om dagarna. För mig handlar det om att jag vägrar låta mig behandlas som en misstänkt bedragare varje gång jag vill använda det jag har rätt till. Att jag inte vill lägga ännu mer administrativ börda på personal på förskolan som redan har för mycket att göra eftersom de är så få och barnen så många. Att mina barn är viktigare än systemet.
Därför har jag inte tagit ut en enda VAB-dag sedan blanketten infördes. Det betyder inte att jag struntat i mina barn. Eller att jag fuskat tidigare. Det betyder att jag tycker din lösning är förnedrande i varenda liten detalj. Därför kompar jag. Flexar. Tar tjänstledigt. Jobbar hemma. Varje gång jag måste ta hand om något av mina barn leker jag gummimänniska.
Jag gillar tillit mer än misstänksamhet.

Åker hem på något sätt

091118_1
Alltså, jag har åkt hem på något sätt. Hemma på riktigt är förstås var de jag älskar är, kvinnan som är min livskamrat och våra fina barn. Men, hemma är också en plats där jag känner att allt faller på plats. Hur människorna är. Och Kiel har på något sätt blivit hemma, även för mig.
Åkte med Stena från Göteborg igår kväll. Tågresan gick bra, men SJ och Banverket lyckades inte chocka med en problemfri resan den här gången heller. Hann snabbfika med gamla kollegorna Anders och Monica i Nordstan innan spårvagnen tog mig till Tysklandsterminalen. Överfarten gick bra, trots hårda vindar. Sov i fören och vaknade då och då av hårda smällar i skrovet, men det gungade i stort sett inte alls.
Åt en skön LCHF-frukost med bacon, äggröra och prinskorv innan jag steg av båten och möttes av min mamma och Carmen. Direkt över till Starbucks och en enorm latte. Prat, prat, prat och sen lite snabb shopping.
Större delen av resan har jag jobbat. Nu har jag skickat dokument till kontoret och ska gå med mamma till den lokala livsmedelshandlaren för att köpa fett och protein.
En kortfattad sammanfattning av resan i bilder:

Byter miljö ett par dagar

IMG_1211
Imorgon tar jag en väska med kläder, tandborste och mediciner. En annan väska med kamera, laptop, jobbdokument och hörlurar. I fickorna stoppar jag 40 euro och tar tåget till Göteborg för att fortsätta till Kiel med båt. Fem dagar i sällskap med min mamma, tyska vänner och släktingar väntar. Ska bli skönt att göra något annat, prata om något annat och se något annat.
Jag behöver det.

Skriver en lista för att komma ihåg massa saker jag måste göra

IMG_1198
Nu är det mycket som snurrar i huvudet. Ett huvud som sitter på en för tillfället ganska krampkrämpig kropp. Dagsformen är inte jättebra. Platsar nog inte ens i C-laget just nu. För att bättra på oddsen en aning sätter jag mig en stund och skriver upp ett gäng punkter för att inte glömma några saker som måste göras före måndag, då jag åker till Tyskland. Eftersom jag riskerar att glömma lappen så noterar jag samma sak här… AH-plan 2010, tjänstedirektivet, webbstrukturer, boka läkartid, H&M’s bilder, försöka lösa problemet med pelletspannan, skicka tre fakturor, göra klart affischen till Barnslig advent på Winterviken, välja ut sex bilder till 365bilder.se-portfolio, välja ut ett gäng andra bilder till en annan portfolio, byta däck på bilen, montera bort element i vardagsrummet, göra rent akvariet.
Fler saker lär tillkomma. Men, vid lunchtid på måndag är det kört. Då sätter jag mig på ett tåg. För att komma till en båt.
Jag förbrukar mer energi än jag tar in just nu. Inte så smart.

Veckans apskaft

Sir Prakmonkey slår huvudet på spiken med sitt stenhårda inlägg i Vellingedebatten, tycker jag. Ord och inga visor. Kommentarerna är en tydlig temp i Sveriges rumpa. Passade på att gå med i Facebook-gruppen på temat. Min egen åsikt i frågan låter jag som vanligt beskrivas med hjälp av Ingen Människa är Illegal:

Jorden tillhör alla. Alla människor har rätt att röra sig fritt och bosätta sig var som helst i världen. Enligt principen “av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” har vi rätt att med omsorg och respekt ta del av jordens och samhällets resurser på lika villkor. Nätverket Ingen människa är illegal erkänner inga nationsgränser annat än som politiska konstruktioner som vi saknar både moralisk skyldighet och intresse av att acceptera och upprätthålla. En människa som är född på en plats har inte större rätt till den än någon annan.

Årets julklapp i Schweden


Handelns Utredningsinstitut har helt enligt gällande tradition pekat ut den pryl som de tror kommer bli årets populäraste julklapp. Det blev den här omtalade spikmattan. Institutet konstaterade också att de, även detta helt enligt tradition, förväntar sig att julhandeln kommer slå alla rekord, trots lågkonjunkturen.
Jag vill tydligt och klart markera att jag under inga som helst omständigheter önskar mig en sån här plastmatta i julklapp. Om någon vill ge mig en spikmatta får hon eller han göra den själv. Slöjda till en. Med rejäla spik. Som Samsons.

Jag är trött

Novembermörker, läser massor av nyheter som får mina flyktgener att löpa amok, ser människor i min närhet röra sig på gränsen av vad de klarar och kör själv på så fort jag kan med den kapacitet jag har kvar. Snart packar jag en väska och reser söderut en vecka. Perfekt timing, jag behöver se något annat en stund. För det känns väl mest som att jag lever i en Jocke Berg-låt just nu.

Och vi kommer inte längre
Vi är tillbaks på noll
Men ingen kommer sörja
Vi har spelat ut vår roll
Vi glömmer hela skiten
Det betyder ingenting
Vi skulle kommit längre
Men räckte inte till
Vi blev som dom andra