Vid lunch emlar jag barnen. Det betyder att jag sätter emla-kräm som bedövar i deras armveck. Anledningen är att de någon timme senare ska lämna blod. Vilket de gör utan problem idag. Sen sitter vi och går igenom deras kurvor, utveckling och insulindoseringar. Bägge barn har en långsiktig blodsockerkurva som just nu pekar åt rätt håll. Den ligger fortfarande lite för högt, de behöver bägge få en fortsatt nedåtgående trend. Men, det går som sagt åt rät håll.
När vi är klara springer vi till deras frissa för att hinna klippa håret. Sen snabb mat till Hanna på sjukhusets restaurang innan vi skyndar till kvällens träningspass. Ella glad med rosa lugg. Jag glad över att kontrollen gick bra. Och att vi dessutom hann förbi Apoteket.
Huddinge sjukhus, eller Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge som de ansvariga kallar det, må vara en rätt sunkig plats. Bilden ovan är tagen i Blickagången, den gångväg alla som rör sig runt sjukhuset passerar nån gång, är ganska talande. Men, de som arbetar här på diabetesmottagningen och med barnsjukvård är några av världens allra bästa människor och jag känner lika tacksam och lyckligt lottad varje gång vi är här.
Inspirerad, rentav.