Birger Schlaug efterfrågar ett nytt politiskt alternativ i en ganska klokt formulerad artikel i Svenska Dagbladet. Birger är välkommen att stödja min diktatur. Jag tror jag kan erbjuda det som behövs.
Julmusiken
Det finns två låtar jag inte kan leva utan i jultid. Thousand Dollar Playboys har gjort A Very Special Christmas härovan. Det är den första. Den andra är gjord av Moses och heter White Christmas. Det är inte en cover på den där kända låten, utan en helt egen underbart vemodig sak som du hittar på iTunes.
Dessutom låter jag gärna de bägge skivor med jullåtar som Nils Landgren och hans vänner spelar in ljuda i bakgrunden just nu. Blåtonat, sakralt och lätt jazzanstruket men framförallt fasligt vackert.
Människan är fri
Debatten om huruvida det är rätt eller fel att ta barnen ur skolan för att åka på långsemester mitt under termin fortsätter. Idag skriver Hanne Kjöler på DN att skolan minsann inte är något coktailparty.
Individer är del av ett kollektiv och av det följer att man ibland får lov att anpassa sig. På en arbetsplats, såväl som i skolan.
Jag blir mer och mer konfunderad. Är det så illa att människans frihet och möjligheterna att hitta kunskap utanför skolan inte längre existerar? Hur kan det vara så svårt att lösa den här problematiken i en förmodat intellektuell hjärna?
Jag tycker det verkar som det saknas innovativ kapacitet i synen på människans unika egenskaper. Föräldrarna i de nu aktuella fallet ifrågasätts i debatten. Därför vill jag uppmana dem att åka på sin semester och söka asyl på resmålet. Ingen vet bättre än ni och era barn hur ni ska leva era liv. Ingen kan göra bedömningen bättre än er. Det kan inte vara meningen att era liv ska styras av läsårets planering från det att barnen börjar förskolan till de tar studenten.
Hanne Kjöler har en poäng i vad hon skriver. Men jag vänder på den och konstaterar att kollektivet är uppbyggt av unika individer och ibland måste anpassa sig efter just detta.
Boring
Det är ganska långtråkigt att vara sjuk.
Bästa bilden
Om alla bilder jag någonsin tagit skulle förstöras, men jag fick spara en så känns det som att den här är en klar kandidat. Tagen i augusti 2006. Känns som att den fångar allt.
När skolan blir ett fängelse
Ännu en gång trampar skolan rakt in i privatlivet och hindrar barns utveckling istället för att bejaka den. Den här gången är det en kommun i norrort som inte uppskattar en lång semester. Jag har tidigare blivit lätt upprörd när jag sett en södertörnskommuns argumentation till varför skolan vet bättre än föräldrar och barn vad just barnen behöver.
Ber ödmjukt att få påminna om programmet för min diktatur. Punkt sex handlar om en skola för människan. Världen är full av kunskap och erfarenhet. Skolans roll borde vara att coacha barn och ungdomar att ta till sig den. Inget annat.
Just nu blåser björklundska krafttagsvindar över skolan i Sverige. Med lätt fascistoida böjelser ska privalivet tuktas. För i det demokratiska kungariket Sverige ska människan inrätta sig efter skolåret. Vi har skrotat industrisemestern i och med samhällets övergång från industriproduktion till kunskapsproduktion.
Men skolan rubbar ingen. Det är fel och luktar malkulor.
Jonna Sima bloggar på DN.se och undrar hur smart det egentligen är av föräldrar att besluta sig för att åka på långa vintersemestrar? Mitt svar är att det är skitsmart. Att lämna mörka och dystra kallsverige för värme och stimulans borde vi göra allihop. Det är högst mänskligt och inte något som ett diffust skolsystem eller välmenande journalister bör besluta att vi ska avhålla oss ifrån.
Sverige är inte sanningen.
Influensa?
Hemma hos min mamma finns en stor röd soffa. Den sov jag någon timme i efter att vi fikat tidigare idag. Det var skönt. Men när jag vaknat till förstod jag varför jag somnat till. Nu fryser jag i hela kroppen, har ont i halsen och känner hur bihålorna håller på att stelna till.
Längtan går inte att bota
Jag sitter och arbetar med bilder. Ganska skönt att beta av min stresslista bild för bild. Samtidigt lyssnar jag på en spellista med lugna, melankoliska och vackra låtar. Lite balsam, liksom. Alldeles nyss sjöng Julianne Werding en ganska ostig åttiotalsdänga.
Als sie in den Spiegel sah
eines Morgens sonderbar
da erkannte sie sich nicht.
Dreißig Jahre im Gesicht
ehrlich doch es paßte nicht
weil ihr Herz erst siebzehn war.
Sie wollte nie ein Nein akzeptier’n
sie wollte nie die Neugier verlier’n.
Und noch immer sah sie sich im Cabrio fahr’n
mit dem Wind im offenen Haar
Sehnsucht ist unheilbar.
Den handlar om en kvinna som vaknar upp i vardagen och inte känner igen sig själv och lämnar sitt liv. För dig som eventuellt inte tycker det tyska språket är särskilt vackert upprepar jag låtens titel, Sensucht ist unheilbar. Idag är det den finaste textraden.
Längtan går inte att bota.
Hanna lysande!
Hanna var fullständigt lysande på sin kant när hennes innebandylag spelade mot Segeltorp i nittiofemserien nu på morgonen i Vårbyhallen. Levererade livsfarliga passningar in framför motståndarmålet, höll i bollen och gick förbi backar.
Rättvist fick hon också göra Huddinges första mål, iskallt upplagt i krysset utan chans för målvakten. Laget vann med 3-2 och jag är stolt som en tupp.
I believe in the Promised Land
I’ve done my best to live the right way
I get up every morning and go to work each day
But your eyes go blind and your blood runs cold
Sometimes I feel so weak I just want to explode
Explode and tear this whole town apart
Take a knife and cut this pain from my heart
Find somebody itching for something to start
The dogs on Main Street howl
’cause they understand
If I could take one moment into my hands
Mister I ain’t a boy, no I’m a man
And I believe in a promised land
Dagens nationalsång. Fingret på livet. Lyssna alldeles särskilt på andra versen. Videon är från 1978.