Ikväll var Hanna och jag på elitseriematch för första gången på flera veckor. Spännande och jämnt med ett lätt absurt slutresultat egentligen. Första perioden trycker Täby på i våg efter våg. De dominerar hårt och jag känner att får en olustig känsla i magen.
Då gör Huddinge ett riktigt skitmål. Och av bara farten ramlar två mål till in och Huddinge går till periodvila med 3-0.
Det ser bra ut inför andra perioden. Efter ett par tunga matcher och en resa nedåt i tabellen kanske det är nu det vänder och Huddinge säkrar hem ett par segrar inför juluppehåll. Just nu känns det som att laget måste få gå till slutspel sin första elitseriesäsong. Deras snabba och känslosamma innebandy är värd att stabiliseras i högsta serien.
Men Täby kontrar med två snabba mål i början av andra perioden och det är match igen. Motståndarna från norrort rullar på och ser läskigt tunga ut. Det går snabbt och passningarna sitter som de vore laserstyrda. Huddinges spelare jagar mer än de för spelet.
Men de jagar bra och får in ett mål så när andra periodpausen skapar lite lugn och ro leder hemmalaget med 4-2.
Tredje perioden är bara tio sekunder lång när Täby piskar in sitt tredje mål för kvällen och nu är förutsättningarna klara. Gästerna har nitton minuter och femtio sekunder på sig att vända matchen och hålla Huddinge bakom sig i tabellen. En intensiv och och frenetisk period segar sig fram men är samtidigt grymt skön att se på. Täby jagar, Huddinge kontrar. Spelet är hårt men sjysst.
Domarna, som höll en mycket bra nivå ikväll och bidrog till att matchen flöt genom en bra dialog med spelarna, konfererar med Huddinges lagkapten efter att Huddinge fått en spelare utvisad. Huddinge reder ut det numerära underläget och spelar med stort hjärta under de sista minuternas tunga forcering från Täby. En skön och viktig seger som innebär att Huddinge går förbi Täby i tabellen och nu är sjua.
Innebandy är grejen. Skönt och tekniskt spel. Snabbt och hårt men med ett sällsynt samspel mellan domare och spelare. Förvisso lämnar golvet i Storängshallen en del frågetecken eftersom bollarna har en tendens att studsa konstigt på underlaget, men Huddinges hemmamatcher håller på att bli den största och bästa underhållning som erbjuds i Södra Stockholm.
Fantastiskt spel, hjärtlig stämning och inte en ölstinn hormonman så långt ögat kan nå. Elitidrott när den är som bäst och skönast att uppleva. Om framtiden blir som den kan spelar Hanna här om några år.
Hoppas.