Fettsiffror


Min mamma frågade mig häromdagen hur det var med mina blodfetter egentligen. Här är svaret:

  • P-Kolesterolet: 8,5 mmol/L (bör ligga mellan 3,3 och 6,9)
  • fP-Triglycerid: 3,6 mmol/L (bör ligga mellan 0,45 och 2,6)
  • fP-LDL-Kolesterolet: 5,8 mmol/L (bör ligga mellan 1,4 och 4,7)

Hej hjärtinfarkt eller kärlkramp. Men, för att vi inte ska ses tidigare än nödvändigt börjar jag nu äta Lipitor. För övrigt önskar jag mig ironiskt en läkemedelsdoserare i julklapp. En med flammor på.

Sverige: Sex och självmord

Bilden av svenskarna kanske gjordes mest rättvis av Luigi Scattin i mondo-verket “Svezia Inferno e Paradiso” 1968. Idag kan vi skratta åt den ironiska vinkeln, men jag tror att den funkar rätt bra även 2008.

Tillbaka på spåret

Efter några röriga veckor börjar nu vardagen bli stabil igen. Hade ett bra samtal med min chef idag och kände att jag hann sitta i lugn och ro ett par timmar och jobba bort några dåliga samveten. Tog dessutom en promenad till Apoteket för att hämta ut mina nya läkemedel. Nu kan jag börja lägga om kursen mot bättre blod och mindre sur mage.
Men, bäst av allt, jag har återtagit mitt fokus.
Eftersom jag är en magstyrd och impulsiv känslomänniska som arbetar i hundraåttio hela dygnet kräver jag vissa balanserande faktorer i vardagen. Jag tror att jag har bilden klar för mig igen vilka dessa är. Då kan jag brinna kontrollerat istället för att flamma upp och upplösas i aska.

Att vara efterfrågad

Jag är ganska efterfrågad i mitt arbete. Det har sina baksidor. Jag har svårt att få tiden att räcka till för eftertanke och genomförande av aktiviteter. Allt från småsaker till stora strategier ligger och väntar. Det känns inte stressande, för jag har kvar lite kontroll. Däremot känns det frustrerande.
Jag måste styra min kalender hårdare. Prioritera bättre.

Omtänksamhet

Efter att jag gnällt om mina magbesvär har några omtänksamma människor hört sig för om hur jag mår. Det värmer. Jag kan meddela att jag idag ska försöka hinna till Apoteket för att hämta medicin för att ta en kur som förhoppningsvis balanserar upp min förmodat sura mage.
Men jag skulle aldrig erkänna att jag lever för fort.

En bra start?

Det känns starkt att börja en ny vecka med en kollektiv försovning. Vi ligger ungefär två timmar efter förväntat schema och försöker fåfängt att komma ikapp. Från och med nu kan veckan bara bli bättre.
Hurra.