Just nu sitter Ella och skriker i hallen igen. Samtidigt kollar Hanna på TV3:s genomvidriga program Singing Bee.
Viktig match på Stuvsta IP ikväll
Ikväll stänger vi S:t Erikscupen för i år. Sista matchen för Hanna i serien. Seger ikväll mot Sorunda och Stuvsta kan knipa tredjeplatsen under förutsättning att andra resultat går åt rätt håll. Känns bra att säsongen börjar ta slut så vi kan fokusera på en sport.
Att slåss med en fyraåring
För fjärde morgonen i rad är Ella oerhört speedad, trotsig och jobbig. För tio minuter sen åkte Camilla och Hanna till jobb och skola. Sedan dess sitter Ella på govlet i hallen och skriker så högt hon kan. När hon slappnar av några sekunder går hon ur rollen och börjar klia sig lite på benen. Sen går hon in i den igen och börjar skrika högt, gällt och panikartat. Inget jag säger eller gör får henne att tina upp.
Jag låter henne hållas. Och sätter mig en bit bort och väntar. Samtidigt som mina hjärnceller blir färre och de gråa håren fler. Att slåss med en fyraåring gör sig inte. Det går inte att vinna. Men, det är samtidigt lite inspirerande. Den vilja hon visar är imponerande. Den kommer ta henne långt.
Bara hon lär sig hushålla lite mer energin. Det blir för jobbigt i längden att bara skrika rakt ut.
Nära döden
20:45 ringer min kompis Markus och frågar om jag ska följa med och spela innebandy. Två timmar senare är jag nyduschad och nöjd med att jag överlevde. Känner mig stärkt på något konstigt sätt. I en liten gymnastiksal i Utsälje såg jag döden i vitögat och överlevde.
21:00 kliver vi i in i salen. Där står ett tiotal snubbar och värmer upp genom att tokskjuta på mål. Jag går lite tafatt runt och skjuter några skott. Sen delas vi in i lag och börjar spela. Fem i varje lag. Tre på plan. Ingen målis. Det blir femtio minuter tokinnebandy. Matcher som slutar när något lag gör sitt femte mål. Den som får en passning har max en sekund på sig att passa eller skjuta, sen smäller det. Inte ojust, men snabbt. Jag försöker känna mig för lite försiktigt, men det är ingen idé. Tempot är för högt. Det är bara att spela med och tokköra.
Efter tjugo minuter smakar det apelsinjuice i halsen. Tio minuter senare tror jag mig ha fått hjärtklappning för första gången. Sen gör jag ett mål. Halsen känns som ett sugrör. Kroppen som ett kassaskåp. Men när vi är färdiga står jag fortfarande upp och ingen har sagt åt mig att jag suger på innebandy.
Så tack Markus. Det var kul, men fruktansvärt jobbigt.
Daft Punk
Ella gör sin version av Daft Punk på dagis. Min hjälm spelar en huvudroll.
Sökes: Utvecklingsledare för e-tjänster
http://shorl.com/brutyrepyvosta
Huddinge kommun söker en människa som vet att går att förenkla människors och företags vardag med hjälp av e-tjänster och som vill hjälpa oss att göra det. Det är ett kul jobb och jag kan garantera att det är i en väldigt bra miljö. Hjälp oss gärna att hitta rätt person.
Ett telefonsamtal
Pratade just länge och väl med min storebror. Det var länge sen. Trevligt var det också. Men jag blir en allt sämre telefonpratare. Tycker telefonen är rätt trist som kommunikationskanal. Jag vill se den jag pratar med.
Turen med Ella…
….gjorde dessutom att jag redan klockan sex var uppe i 11000 steg. Nu har jag satt mig för kvällen och slutar på 13540 idag.
Förbaskade unge!
När Ella och jag kommer hem bestämmar Ella att hon ska cykla. Jag har alls ingen lust med det. De har grusat alla vägarna i vårt område vilket gör det svårt att cykla och dessutom är jag efter jobbet-trött. Men Ella vägrar ge sig. Hon sitter på cykeln tio minuter och grinar medan jag tar en frukt och ett glas vatten. Sen vinner hon och vi tar en promenad/cykeltur.
Den blev ganska trevlig i eftermiddagssolen. Lekplats, lite blommor, vackra saker och ekollonjakt. Det var frid och fröjd ända tills Ella råkade bränna sig på nässlor och började storgrina. Då vände vi hem i sakta mak. Jag med cykel i ena handen och barn i den andra.
Sen såg vi en snok på en trottoar och då blev allt mycket roligare igen. Allt som allt två timmar ute i friska luften istället för hängsunk inne. Förbaskade unge, ibland är det bra att du är tjurskallig.
Musikrekommendation
Olle Ljungström är en underskattad artist. Han har gjort några av de bästa svenska poplåtarna. Nu har ett gäng intressanta artister spelat in sina versioner av Ljungströms låtar. Joakim Bergs version av ”Nåt för dom som väntar” är fantastisk. Ane Brun och Emil Jensen gör ”Vissa funktioner” oerhört vacker. Tomas Andersson Wij skapar sitt eget universum i ”Med eller utan” och Di Leva gör ”En apa som liknar dig” till en ny låt.
En mycket glad överraskning. Du hittar den på iTunes och kan förstås tjuvlyssna på Myspace.