Ella är nöjd. Hon får dricka saft till frukost. Nu är väl saft till frukost knappast någon bra idé, men i vårt hem är det ok när man är förkyld och behöver dricka mycket.
Kärleken dör baklänges
SVT hade den goda smaken att visa Francois Ozons 5×2 (Kärleken tur och retur) ikväll. Otroligt bra film om kärlekens liv och död. Handlingen utspelade sig baklänges och började med skilsmässan för att sluta med förälskelsen. Vackert. Ozon är en av de absolut bästa regissörerna.
Sensommarens bästa rock
Black Stone Cherry har gjort en skönt primitiv skiva i Folklore & Superstition. Jag lyssnar på den ofta. Och högt.
OS 2008: Faller i kvalet
Det finns en något missmodig stämning när det gäller de svenska idrottarnas insatser i OS. Helt utan grund skulle jag vilja påstå. För ännu en gång har dåligt pålästa, eller okunniga, journalister fått oss att tro att Sverige och svenska idrottare kan mer än vi faktiskt gör. Genom att underskatta motståndet de svenska idrottarna har. Genom att måla upp Sverige som en stormakt.
De glömde nämna att vi faktiskt bor i ett litet land med undermåliga träningsmöjligheter och väldigt små resurser. Att nästan alla andra länder har rimligare chanser att lyckas i OS.
Så enkel är ekvationen. De svenska idrottarna har inte underpresterat. Det har däremot sportjournalisterna. Skulle sportjournalistik vara en gren i OS hade de svenska inte ens kvalat in.
Annat än i turistklassen. Men, det är klart, det måste vara kul att ha varit med.
Skolfoto 2008: Fula blir snygga
Skolfoto är en sunkig bransch. Olika företag anställer (företrädesvis) unga fotografer på ganska sunkiga villkor. Dessa reser sedan land och rike runt med mellerade bakgrunder och tar serieproducerade bilder på barn som gör att alla barn ser lika opersonliga ut.
Men vi köper bilderna.
Nu har ett företag, Svenskt Skolfoto, tagit ännu ett spännande steg. Med sin glamourtjänst erbjuder de fula barn att bli snygga. De labbar lite med nivåer och kontraster i bilderna och erbjudar blekning av tänder, retuschering av finnar m.m. Så här skriver företaget på sin webb:
Vi tar bort det oönskande
finnar, jämnar ut hyn och gör vitare tänder, mm.
Härligt med nya initiativ som gör att barn förstår att de aldrig duger. Men kan det inte bli lite jobbigt att dela ut foton på sig själv med en hy som en Moore-modell och sen försöka leva upp till det? Eller att se sig själv med ansiktet fullt med finnar när man på kortet som alla tjejer fått ser ut som en välbetald hunk? Kommer företaget också erbjuda en utskrift av bilden på A3, en kartongbit och instruktioner för hur man gör en ansiktsmask föreställande det retuscherade jaget?
Svenskt Skolfoto kanske kommer öka sin lönsamhet. Men samtidigt sänker de en redan sunkig bransch lägre än lägst. Eftersom de tjänar pengar på barn och ungdomars vilsenhet och osäkerhet. Jag tycker det känns som ett riktigt cyniskt sätt att göra affärer.
Kanske är det Svenskt Skolfoto som behöver retuscheras. Inifrån.
Ohållbart ska märkas
I dagens demokratiska samhälle märker vi ut produkter som är sjyssta. Som producerats på rättvisa villkor eller under ekologiskt hållbara former. Ändå är det inte någon större efterfrågan på dessa produkter. Därför kommer jag i min diktatur implementera ett helt nytt märkningssystem. Det funkar likadant som dagens, fast tvärtom. Jag kommer märka fulprodukterna. Några exempel:
En vanlig köttbit
Den här köttbiten är utskuren ur ett djur som dödats för att någon ska tjäna pengar. Djuret har under sin levnadstid proppats fullt av tillväxthormon och allehanda kemiska substanser för att det ska växa fort och inte insjukna. På sin väg från gullig unge till celofaninpackad köttbit har den konsumerat fasligt mycket energi och bidragit till ganska mycket utsläpp och annan negativ miljöpåverkan som förkortar jordklotets liv.
En vanlig plastleksak
Den här leksaken är billig eftersom den satts samman av underbetalda män, kvinnor eller barn i ett land där företaget som producerar leksaken lagt fabriken eftersom det blir billigast.
En vanlig tjänstebil
Den här bilen är alldeles för stor för att transportera en ensam man runt på vägnätet. Den går också på bensin vilket är ett onödigt bränsle som förstör vår gemensamma miljö omotiverat mycket.
Ett paket ägg
De här äggen har krystats fram av hönor som sitter i alldeles för små burar. Dessutom under former som gör att det går åt rasande mycket energi.
Frusna portionslaxar
De här laxbitarna kommer från laxar som vuxit upp i burar. De har ätit jättemånga andra malda fiskar. Sen har de dödats och skeppats från Norden till Kina där de styckats i bitar av underbetalda män och kvinnor, kanske barn. Sen har de skeppats tillbaka till Norden för att konsumeras.
Hoppas principen för märkningen är klar. Istället för att tala om vilken banan som är fin, talar jag om vilken som är ful. Med det hoppas jag kunna uppnå kunskap hos oss som handlar vad vår ständiga jakt på lägre pris och större förpackningar innebär för helheten.
Eftersom de flesta människor är ganska kloka och goda tror jag då att alla de produkter som produceras under ohållbara villkor kommer väljas bort.
Lyckliga jag
Lyckliga jag. Har fått besök av en prinsessa och en fé. Först har de i ett trollslag förvandlat Ellas rum till en leksakskaos. Sen har de ätit varsin glassbåt. Nu gör de det en prinsessa och en fé måste göra: tittar på Askungen.
Prinsessan har tagit tronen.
Fén är lite rädd om vingarna och har satt sig på soffkanten.
Energitjuvar, finns dom?
Jag funderar lite på det här med energitjuvar. Finns dom eller är dom ett hjärnspöke och en undanflykt för mig som inte riktigt är motiverad att slåss för det jag tror på tjugofyra timmar om dygnet. Ända sedan jag började plugga kommunikationsvetenskap för sjutton år sedan har jag varit omgiven av människor som jag uppfattar som energitjuvar. Långt ifrån alla, men ganska många.
Ibland tror jag att vi som arbetar med information är världens jobbigaste.
Människor som arbetar kreativt, med fotografi, skrivande, design eller något liknande är ofta trygga i sig själva. De vet vad de kan och vad de vill. Men många informatörer är generalister. Kan lite om mycket. Arbetar med ganska abstrakta insatser, strategier och principer. Jag tror att det kan skapa ett ganska knasigt gruppklimat där bekräftelse blir ett självändamål. Där jakten på kvitton på att informatören tänker rätt lätt går över styr. Där gränsen mellan kollega och energitjuv är väldigt fin.
I mitt arbetsliv är det viktigt med ärlighet, öppenhet, prestigelöshet och lojalitet. Till hundra procent. Det är lätt att säga, mycket svårt att leva. Jag måste göra det. Annars bränner jag ut mig igen. Det har jag lärt med den hårda vägen. Men det gör också att jag har lätt för att ställa för höga krav på att de jag arbetar med ska göra samma sak.
Jag är inte alltid så lätt att arbeta med. Är det för att jag blir tjuvad på energi eller är jag i själva verket energitjuven som inte får nog med energi från informatörerna längre?
Ska nog läsa den här boken och se om jag kan få någon vägledning i mina tankar.
Utsövd, äntligen
Jag har sovit elva timmar. På riktigt. Oerhört skönt. Ute skiner solen och det känns lite som att det kan vara sommarens sista riktiga utehelg. Alltså väntar fix i trädgården och sedvanlig sanering inomhus. Kanske är det så att vi packar bort sommaren idag.
Okul dag
Jag somnade inte som ett barn. Vakade igenom nästan hela natten innan jag slumrade till och inte vaknade av mobilen. Så tjugo nio vaknar jag av att den fasta telefonen i rummet ringer eftersom kollegorna väntar på mig. Flyger upp ur sängen, snabbgår till restaurangen och kastar i mig två kokta ägg och två glas juice. Fem minuter senare sitter jag i ett möte som jag kommer in helt fel i. Sen fortsatte dagen i samma stil. Samtidigt jobbar jag med dubbelkommando eftersom jag ska hinna med att läsa ett par korrektur och lämna klartecken innan dagen är slut.
Så jag känner de andra uppfattade med som en tokprovokativ asocial idiot idag. Som försov mig och kom försent efter varje paus eftersom jag var tvungen att ta samtal om de annonser som skulle gå iväg idag. Som tjuvade på alla andras tid.
Nu är det kväll. Fredag kväll. Nu ska vi se Hanna spela fotboll, sen väntar påsen-i-lådan. På måndag kommer det bli en bra dag på jobbet igen.