Det har gått sex år sedan Hanna lite ängsligt klev in i förskoleklassen på Stensängsskolan. Idag slutade hon femman, och därmed också sina år på Stensängsskolan. Det har varit bra år. En oerhört lugn och trygg skola med vansinnigt trevlig personal. De första skolåren med stränga Ann-Christin, som till och med fick föräldrarna att sträcka på sig. De två senaste med helsköna Bosse. För sista gången stod jag på skolgården och trängdes med andra fotostirriga föräldrar och höll på att börja gråta till Den blomstertid nu kommer. Till hösten blir det skolbyte och klassen splittras.
Behöver jag säga att jag är rörd och stolt över min stora dotter?